Det finns de gravida som inte har det så lätt (men som en annan tycker att man faktiskt har) det finns dom som har ont och besvärligt, lider av kräkningar och annat obehagligt som kan ingå i en graviditet. Det finns dom som mår psykiskt dåligt och inte får/eller vet hur man kan få riktig stöd och hjälp för detta. De som blir ensamstående mamma, det kan inte alls vara lätt. Eller dessa gravida kvinnor som lever med skitstövel till karl, och det verkar inte alls vara ovanligt vad jag förstått och sett. 

 

Du som har ont, mår dåligt och har det besvärligt - en eloge till dig, snacka om att man måste behöva vara stark! För varje dag som går kommer du närmre ditt mål och där smärta och obehag försvinner och att en liten underbaring istället ersätter det <3 Var snäll med dig själv och ta det lugnt, du har all rätt att få den stöd och hjälp du behöver, det kan vara rena helvetet att vara gravid, så se till att göra situationen/tillvaron så bra du bara kan för dig!

 

Du som mår psykiskt dåligt, det ska du inte behöva göra, hjälp finns att få och det är så vanligt att man hamnar in the deep shit, hjärnan är ett mysterium och kan verkligen krångla till det för oss, skäms inte och döm inte dig själv, var snäll och se till att söka stöd till de som förstår och finn hjälp hos professionella, medicin kanske skrämmer många (den har skrämt mig) men jag förstod tillslut att min kropp faktiskt behövde det för att kunna återställa sig och för att jag skulle kunna leva ett normalt liv. Det är skonsammare för din bebis att du äter medicin och mår mentalt bra än att du mår dåligt och undviker en medicin du egentligen kanske behöver just nu. Det är många många gravida som mår dåligt, du är inte ensam!

 

Du som ensamstående, vilken styrka du har och kommer att få, självklart är det väl så att man vill vara två föräldrar i en familj, men då ska det vara två bra föräldrar som förtjänar den rollen, och ibland är det faktiskt så att någon av dom inte är mogen eller tillräckligt bra nog för att ingå i den nya familjen som komma skall. Eller så har du fått genom gått något så tragiskt som en bortgång, all kärlek och värme till dig <3 Så stå på dig, älska ditt barn och gör det bästa för er två! För det kommer att fixa sig!

 

Och du som lever med en skitstövel, som inte visar empati, kärlek eller stöd varken för dig eller bebisen, ge han en rejäl spark i ändan utför trappen för en sån behöver du inte ha i ditt liv, eller så får vi hoppas att det är en rädsla inför det nya som spökar. Många karlar kan ha svårt att ta in rollen som kommande pappa och kan ibland själv behöva pepp och stöd, men verkar det inte vara så, så är du värd så mycket bättre! Stå på dig och var rädd om dig själv.