Vår lilla flicka blev hela fyra månader förra veckan och det har hänt mycket den senaste tiden. Det händer så mycket att jag inte hinner med mig, men nu ska jag försöka skriva några rader om vår dotters största utvecklingar.
Hon har kommit på att man kan skrika, och då menar jag verkligen skrika högt. Och gärna på mornarna, då ligger hon i sin säng och pratar massvis samtidigt som hon lägger in sånger av skrik. Jätte roligt tycker hon. Dessutom kan man ju hosta också, hosta massor! Så man lurar mamma att man gått och blivit sjuk. Ja Linnéa har mycket läten för sig, det är sällan tyst här hemma så länge hon inte sover. Och skrattar och ler mest hela dagarna. Det är många som kommenterat om just det hos Linnéa, att hon har så lätt för leenden och alltid är så himla glad. Det är väl det som beskriver vår dotter bäst. Gladast i stan, mamma faller pladask!
Hon är mycket stadigare i sin kropp. Hon ligger på mage utan bekymmer och blir inte lika fort arg längre. Tvärtom, hon tycker det är riktigt trevligt att ligga på magen och kika på allt vad det nu kan vara. Och när hon väl ligger på rygg då far ben och armar överallt, det bara dunsar om fötterna i golvet. Hon har börjat försöka vända sig nu, ibland kommer hon på sidan men hon har ännu inte lyckats på magen, fast jag tror det är väldigt nära. Hon sitter ganska stadigt (inte själv) och sitter mycket i sin stol, det älskar hon. Ibland tar vi någon mysstund på morgonen, då sitter hon i stolen och tittar på Pettsson och Findus via datorn. Jätte intressant tycker Linnéa. Ögonen blir lika stora som jordglober och emellanåt far benen i ett kör. Och just så gör hon när hon blir exalterad, hon sparkar och sparkar med benen som ett par trumpinnar när hon exempelvis ska få mat, ser något spännande, badar o.s.v. På tal om bada, ja om jag säger såhär, allt vatten far runt i hela rummet, haha! Hon är sjövild alltså. Att stå på benen är väldigt populärt och ju mer hon får stå desto starkare blir hon. Hon är rätt stadig i sin kropp faktiskt, det går fort nu.
Sover lika bra gör hon. Det var ju en period där hon hade lite svårt att somna, sedan kom hon ytterligare i någon period där hon vaknade till och från flera gånger om nätterna. Minsta lilla ljud och hon öppnade ögonen och skrek efter tutten hon spottat ut. Hon kunde vakna varje halvtimme alltså, jag trodde jag skulle bli tokig för ingen sömn fick man, men nu är hon sitt vanliga jag igen och sover som en stock. Så vi har det fortfarande lyxigt här hemma med just den biten. Det händer att jag får väcka henne faktiskt. Min lilla sömntuta. Fast det klart hon får sina jobbiga kvällar, men nu kan jag Linnéa så pass bra så det är aldrig några större problem att få henne till söms. Jag kan mina små tricks. Sedan verkar hon inte ha problem att sova borta heller, hon somnar lika snabbt ändå.
Nu har hon ju stenkoll på allt i omgivningen och allt är intressant. Hon tittar efter hunden och katten, skrattade åt hästen som senast idag. Hon ser om det är ett känt eller främmande ansikte. Tittar efter mig och följer mig med blicken, mamma är viktig att hålla koll på. Hon har inga problem att andra håller henne, ibland händer det att hon blir ledsen och då vill man tillbaka till mamma, men annars verkar hon vara i en cool period nu och låta hållas av någon annan. Pappa är ju en stor favorit, vi ler lite extra när han kommer hem, fast mamma vet bäst och i slut ändan är det helst hon som duger. Hon visar tydligt vad hon vill och inte, ibland kommer det fram lite humör. Hon har helt klart börjat få liten egen vilja. Hon utvecklas allt mer till en liten person helt enkelt. Och allt går så himla bra, som på räls, vår vardag är inte så annorlunda mer än att den är betydligt roligare och mer värdefull. Som en vän sa "Det blir vad man gör det till" och det stämmer ju alldeles riktigt.
Myser med pappa framför tv.n i fjällstugan <3
Linda
