Framsteg för Kaera

Jag önskar jag hade mer möjlighet att rida Kaera, men Martin jobbar så mycket så jag har bara varit ut två gånger med henne sedan sist jag skrev, och då hängde Jennifer på med Linnéa i barnvagn ena gången. Då tog vi bara en promenad samt lite longering, och snacka om att den här hästen är lättlärd! Hon fattade grejen med att gå på volt på en gång. Eller gå och gå haha hon drog järnet, studsade, showade och tyckte det var super roligt. Hua hon är roligt att arbeta med den här hästen och jag ser bara framemot framtiden.
 
Andra gången, en senare kväll, när pappa äntligen kommit in, då tog jag chansen och drog upp till hästarna. Nu har ju jag tyvärr inget ridsällskap längre då Erica har tagit hem sina och Jennifer sålt/lämnar tillbaka sina. Och man behöver ju lite draghjälp till en unghäst som har lite framåtbjudning, men prova måste man ju. Sagt och gjort, på med sadel och träns och ner mot finaste strandvägen. Cool som en filbunke - Like always. Och hon fick fram, det gjorde hon, fast sedan frös hon och där stod vi som två fån. Så matte fick hoppa av och leda fram fläcken en bit för att sedan hoppa upp. Och det är inte det att jag gav upp, för fram gick hon med mig på ryggen några av de gånger hon frös, men så kom det stunder då hon verkligen bestämt sig för att stå stilla och var det bara att leda henne framåt.
 
Det gick inte fort, som sagt halvdålig framåtbjudning men hon gick ju i alla fall och det är ett stort framsteg nu när hon var utan hästsällskap för första gången. Sista biten innan vi vände då fick jag till och med in trav och det var ingen seg-släpa-fötterna-trav utan hon tuffade på helt okej vilket gjorde matte ganska så överraskad. Hemvägen gick såklart fortare men inte onödigt fort och absolut inte stressat. Hon travade på jättefint och lyssnade kanon, och hon söker sig neråt självmant många gånger också, aaah så härligt att rida den hästen, så himla trevlig och trygg! Och jag måste säga, GUD så skönt med en häst som har traven bara sådär i grunden, det är man ju inte van vid precis. Jag hoppade av och gick sista biten hem, jag var så stolt över min lilla som verkar ha mognat och växt i pälsen. Väl hemma kom Fifa och mötte oss så glatt, så jag kunde ju inte motstå att leka lite med henne och vad hon for i hagen! Hon studsa, drog järnet, slängde med huvudet, sprang runt mig och var hyperglad över att matte lekte med henne. Aaaah, känns skönt att hon är så pass glad och pigg efter det tokiga som hänt. Den hästen ÄR speciell och kommer alltid att finnas i den här familjen.
 
 





Kommentarer
Agnetha

Kan du rida med henne som
handhäst? Det är bra får känslan av go men jag antar att Fifa inte är i gång ännu förståss. ;) Jag tycker du gjorde rätt som satt av. Många tycker ju att det är
tabu men jag tycker att det är som
när man låter ungarna gå ut utan mössa. De kommer strax på poängen. Roligt att det går bra! :D

Svar: Jag har haft henne som handhäst många gånger förra året och då kan det var ett jävla go, men det är helt annat när man sitter uppe på henne, då spelar det ingen roll om hästen framför drar iväg i galopp.. Men jag tror att med tiden kommer hon VÅGA ta för sig mer och mer, för framåtbjudningen har ju blivit bättre :)
mittangsull.blogg.se

2015-08-02 @ 15:30:53




Kommentera inlägget här:

Namn:

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Kom ihåg mig?