Det är en märklig känsla, jag har fött barn men minns knappt något av det, är det inte konstigt? Är det kanske meningen att man ska glömma? Förtränga? Jag minns att jag hade det jobbigt, men jag kan inte "känna igen" känslan hur det var att föda, för det är borta, kaputt. Och att jag faktiskt HAR fött ett barn, det är för mig helt otroligt, jag, Linda, har gjort det som jag har gruvat mig för i hela mitt liv, jag har tryckt ut en unge! Ni vet, man har väl som en lista på saker och ting som man kommer möta i livet någon gång, såna saker som är så pass stora att det är helt otroligt, skrämmande och näst intill omöjligt. Jag har/hade en sån lista i alla fall. Några av dessa punkter var: att förlora oskulden, att träffa mannen i mitt liv, att ta körkort, att skriva en tenta, att dra ut en tand, att föda ett barn.. ja på min lista finns det några punkter som är avbockade och att föda barn var nog den absolut mest skrämmande och största punkten jag hade, och nu är det gjort! Jag kan inte riktigt fatta det. Jag har varit med om en förlossning och nu har jag ett barn. Helt otroligt!