Att vara mamma

Livet som mamma är underbart! Jag kan inte bli lyckligare, Linnéa är helt perfekt och en sådan snäll bebis. Hon skriker sällan och är ganska nöjd med tillvaron. Hon behöver inte hänga över mig hela tiden heller utan kan vara nöjd med att ligga i babygymmet eller vagnen. Hon är en väldigt lugn liten flicka, gör inte mycket väsen av sig. Lätt att få i sömn och äter massor. Hon vaknar sällan på nätterna, någon gång per natt bara. Den här natten vaknade hon en sväng vid halvfyra, då är det inget skrik utan jag vaknar och hör hur hon ligger och små låter, då förstår jag att det är matdags och eventuellt blöjbyte. Sedan vaknade vi halv nio i "morse" hon har kunnat sova ännu längre men mamma tyckte det var dags att klä på sig och få mat i magen <3 Och hennes vakna stunder är hon mest nöjd med tillvaron, så lugn och fin, tittar överallt och är så positiv. Även om hon är en sån lättsam och lugn bebis så går dagarna svischande förbi. Poff så är det natti natti igen och det är klart man är trött som ny blivande förälder men så underbart!
 
Det jobbigaste med att vara mamma är mammahjärtat. Jag är så fruktansvärt rädd om den här jäntan, hon är mitt allt och jag vaktar henne som en katt. Gud vad jag älskar min Linnéa, det är otroligt hur mycket kärlek man kan känna. Ett liv utan henne? Aldrig. En kväll, när hon låg så fint i min famn och sov sådär djupt och mysigt tittade jag på henne med pirr i bröstet, och snart satt jag och grinade massor. Martin blev såklart brydd varför jag var så ledsen. "Jag älskar henne så mycket och är så tacksam, jag är så rädd att förlora henne" Ja det är första gången jag verkligen gråter av ren lycka och kärlek, men det är jobbigt, väldigt jobbigt att känna den där oros känslan att något skulle kunna hända ens barn. Man kan bara inte förstå känslan förrän man själv blivit mamma, det är helt sjukt. Nu har väl jag en del tokiga hormoner i kroppen också, men det är så stort att få barn, det är det finaste man kan få och man blir som en beskyddare som vill göra allt för sitt lilla hjärta. Hon kommer verkligen först, allt annat får vänta, även om man kanske håller på att kissa på sig eller skulle vilja äta sin frukost som blev väldigt sen, men jag är mer än gärna hungrig och kissnödig för hennes skull, hon ska få sina behov täckta först, sedan får mamma göra sitt :)
 
 
Tack för alla fina gratulationer föresten <3 Och jag lovar att ta itu med att svara på kommentarerna :)





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Kom ihåg mig?