Vad många det är som bryr sig och har hört av sig både här och på facebook om hur jag mår. Tack för det <3 Jag har väl mer eller mindre hamnat i en slags förnekelse. För att jag ska klara dagarna och gå fram vill jag nästan blunda lite för det som har hänt, jag vill varken tänka eller prata om det (även om mina tankar omfamnar henne varje dag) så är det inte på samma sätt, jag försöker att inte känna efter så mycket. Jag ska få hjälp att hantera det här, men fram tills dess vill jag inte alls tänka på det som hänt.

 

Jag kör Fifa näst intill varje dag, det är riktigt mysigt nu med hösten och allt, och Fifan hon trivs verkligen framför vagn och jag, jag känner INGET sug efter ridningen överhuvudtaget, jag vill bara köra. det är så rogivande och roligt så vi kör på det istället. Om hon är betäckt vet jag ännu inte och jag har nog inte tänkt göra något ultraljud, jag låter tiden utvisa. Kaera har fått följa med ett par gånger vid vagn och det går riktigt bra, hon är så duktig. Bitter göder jag på och försöker fortfarande få upp i vikt, men han är betydligt piggare och gladare så just nu känns det bra med hästarna.

 

Jag tog som sagt ett uppehåll från skolan i vintras och nu ser det ut som att jag får mer och mer jobb, så det känns väldigt skönt, jag är inte redo för någon skola än och med tanke på att det var jag och AK som höll så ihop på skolan känns det ännu mindre lockande att börja nu när hon är borta. Livet har annars varit fanatastiskt den senaste tiden (sommar). Det har varit mycket underbar tid för vänner och familj de senaste månaderna, mindre djur och mer folk rättare sagt. Mycket händer i mitt liv just nu, många förändringar. Jag ska ta och berätta mer framöver, just nu ligger jag lite lågt med det mesta. Jag vet inte hur bloggen kommer se ut framöver men den kommer finnas kvar och jag kommer skriva när tid och lust faller in. Och som sagt, det kommer att "avslöjas"/ berättas en del framöver, så håll utkik.