Vardagen, den rullar på faktiskt. Jag mår bättre nu efter allt hemskt som hänt, men det ligger långt där inne och lurar eftersom jag gömt undan det ett tag, jag är lite utav en människa som flyr från problemen, och det är ju inte bra, men som sagt nu flyter vardagen på i en bra takt. Jag vikarierar rätt mycket i byns privatskola och det är såå skönt, att få göra något om dagarna och få lite mer rutin. Det är fantastiskt att jobba där, jag har alla klasser och hoppar in överallt. Jag har ju tidigare mest jobbat med barn upp till sex års åldern eftersom jag utbildar mig till förskolelärare (har tagit uppehåll) men nu har jag mest de äldsta barnen, det vill säga från 6-7:an till 8-9:an och DET är en utmaning, jag vet ju själv hur man var i den åldern och den klassen jag gick var en vikaries mardröm. Fyfan nu förstår man ju själv hur lärarna hade det på skolan, jag minns så tydligt när en av våran nya lärare bröt ihop i klassrummet för att killarna var så omöjliga, tårarna bara rann och jag tror hon hatade oss efter det, stackarn. Att vara lärare/vikarie det är inte lätt, en jävla eloge till dom! Jag tycker det går hyfsat bra ändå, man börjar bli varm i kläderna men jag tror jag vill hålla mig till de yngre åldrarna i framtiden :)

 

 

Djuren mår bra, både hästar, kossor och hund. En ko hade kommit på att man kunde krypa under tråden idag, den busen! Men så fort hon såg mig kröp hon tillbaka, dom är inte dum inte. Det var lite strömfel som lätt fixades till. Hästarna har börjat fått hö för första gången idag, det finns inte mycket kvar av betet kan jag säga, det är sooooprent! Det ÄR tänkt att ALLA ska få gå på fri tillgång på hö i år, oj oj oj Fifan, jag kommer inte vilja titta åt hennes håll ^^ Jävla tjockispuppa! Den hästen gör ju inget annat än äter, meeen ska hon bli morsa så är det mer acceptabelt att vräka i sig och bli rund, får jag.. får hon!

 

 

 

Och Bitter ser så fräsch och fin ut i gången nu, och pigg och vaken, jag blir så lyyyycklig! Hela sommaren har det varit knas med den där stora svarta, han har varit väldigt halt, tjock om benen, trött, hängig, mager o.s.v. jag trodde faktiskt det var sista sommaren med honom, men som han är idag så känns det som att det kan finnas några år till :) Älskade svarta fjant. Dock kunde jag ha skjutit honom på plats idag då han fjollade runt när matte skulle ta på täcke, suuuuck. Kaera sköter sig fint, men en dag kände jag också för att ha ett gevär i handen (djävulshorn) jag provade nämligen att longera den lilla råttan och jag tog det väldigt försiktigt, krävde inte alls mycket. Måste säga att hon fattade mycket snabbare än vad Fifan gjorde när hon skulle lära sig bli longerad, men Kaera reagerar på ett helt annat sätt när hon känner sig förvirrad och DET gillar jag inte. Så hon stod precis som matte, på bakbenen, och slängde med frambenen. Helvete vad stor hon blir! Grrrr jag blir så arg när hon gör så, så fort vi gör något nytt som får henne att tänka till och behöver jobba mycket med huvudet så ställer hon sig på bakbenen, och det första jag tänker på är ju bebisen i magen, usch vill verkligen inte riskera något, man har blivit värsta nojiga mammafjant sedan man blev gravid, nu är vi ju två som delar den här kroppen. Jag vet inte, om jag ska kanske skita i longeringen tills bebis tittat ut? Annars känner jag att hon kommer lära sig longeringen ganska fort, hon är en smart häst.

 

Vänner och familj tar jag mycket tid och energi för och det är så underbart. I helgen var jag på tjejmiddag och det var toppen <3 Och jag umgås mycket mer med min familj nu, sedan tror jag bebisen kommer bidra till mycket mer umgänge. "Mormor" har redan börjat handla bebissaker haha, hon är så söt. Åh vad jag är lycklig som är med barn <3 Ni kan inte förstå! Det är en underbar känsla och man känner sig alldeles varm och full av kärlek, nu börjar livet, ett nytt underbart spännande kapitel i livet. Hästar är underbara men det här.. det slår allt, jag har velat detta såå länge och nu, nu är det äntligen min tur. Och jag är så förväntansfull och glad över hela processen, fostrets utveckling i magen, första riktiga ultraljudet, magen som växer, första sparkarna, förlossningen (även om man är nååågot orolig öveer den) så kommer det bli en fantastisk upplevelse, och första gången man ser sitt barn och sedan hela barnets utveckling och tiden med den man älskar mest av allt i världen. Jag är så lyckligt lottad <3 Jag hoppas hoppas allt kommer gå bra, att jag får behålla bebis hela vägen i magen och som håller sig frisk och hel.