Oj vad jag kände bebis igår, det gick inte att ta miste på. Jag hoppade upp i taket varje gång den lille puffade. Haha jag blev lite småskraj faktiskt men samtidigt hade jag ett stort leende på läpparna, fränt! Det är liksom som en skräckblandad förtjusning, man är ju inte van att något levande rör sig inne i ens mage. Idag har jag inte känt bebis alls, bara kurr- och bubbeltarmar och pulsen, trååååk! Jag vill känna bebis röra sig minst en gång om dagen, men jag ska nog vara glad att jag ens känt bebis så tidigt <3

 

I morse kurrade och lät magen otroligt mycket, lät.. konstigt kurr. Ibland var jag tvungen att stå blickstilla och lyssna om det verkligen var jag, för jag kände inget kurr i tarmarna, och kurret var.. konstigt, men men jag tänkte inget mer på det och stökade vidare. Nu läser jag detta: