Oron över imorgon

Ja, jag har ångest över det faktiskt, över ultraljudet. Jag drömde en mardrömsliknande, stressande dröm om det inatt, det handlade inte just om själva ultraljudet, men att få ta sig dit, sjukhuset kunde och ville inte ta emot mig och det är ju en grund för min oro över imorgon. Jag är så jävla rädd att det ska vara nå fel på den lille. Jag är lite trött på att vara mig själv faktiskt, jag orkar inte vara Linda alla dagar, för hon är så nojig och negativ så många gånger att man blir alldeles matt.
 
Ända sedan jag var liten har jag varit rädd att få sjuka eller skadade barn, så jag hade väl mer eller mindre bestämt mig för att inte skaffa barn eller att då istället adoptera så man vet att allt är som det ska. I hela mitt liv har jag intalat mig att få ett hjärnskadat barn och imorgon är det dags att få... domen liksom. Eller tänk om bebbe inte lever? Sparkarna har upphört helt och nu har det gått över en vecka sedan jag kände några sist, och de puttarna var väldigt tydliga, och nu... inget. Jag har ju hört skräckhistorier där den gravida kvinnan kan ha gått med ett dött foster i magen i flera veckor utan att veta om. Den första tanken är ju att man får missfall och blödningar i samma stund som fostret dör, men så behöver det inte vara, därför är jag lite rädd att något är fel. Om dagen bara kunde komma så jag får det överstökat, jag vill veta. Eller vill jag? Suck, ni ser ju hur jag är, orka med den här Linda alltså.............
 
 





Kommentarer
Tove

Jag tror det kommer gå jättebra! Kan lugna dig med att det där med sparkar som kommer och går är vanligt, till och med för mig har det varit så nu ett par dagar (vecka 26 för mig imorgon!). Visst har jag känt bebisen men väldigt lite varje dag mot för tidigare. Kollade upp det på förlossningen igår (för visst blir man lite nojig, och från och med vecka 25 ska man ju känna bebisen ordentligt varje dag) men det visade sig att bebisen mår jättebra och visst sparkar en massa, men har troligtvis ändrat läge så att det inte känns så tydligt. Det är säkert så din bebis har gjort också, den är ju dessutom ännu mindre och kan gömma sig lättare :) Håller tummarna för er och är säker på att det kommer gå så bra så! :)

2014-11-04 @ 11:24:30
URL: http://larssontove.blogg.se



Mohammedi's | Art, model & designer

du klarar det

p.s tävling på bloggen, delta gärna. Du vinner ett par valfria hörlurar från den populära märket, sudio!

2014-11-04 @ 17:45:53
URL: http://mohammedis.se/



Lina

Känner igen mig. Har alltid varit övertygad om att jag kommer få sjukt barn hela mitt liv. Såpass att jag inte velat ha barn för att slippa den risken. Och första UL ska vi inte tala om. Galet nervöst. Men så lycklig efteråt :)

Men försök tänk att det finns inget du kan göra, mer än att ta några djupa andetag och gå dit i morgon. Jag tror det kommer gå jättebra <3

2014-11-04 @ 18:33:15



Agnetha

Sluta upp med att gnälla på dig själv för att du mår dåligt! det är helt naturligt att ha ångest inför RUL.
jag skakade hela vägen till UL-rummet båda gångerna. Helt fruktansvärt ända tills hon var "klar" och sa att allt var Ok.
Och din bebis är frisk och stark! så är det!

2014-11-04 @ 22:03:01



Agnetha

kraft och Mod Linda! <3 Glöm inte att vinka till den lill* och posta bild här snabbare än du visar svärmor. ;-) tänker på dig idag- KRAM!

2014-11-05 @ 05:48:38



Titti

Det kommer att gå jättebra ska du se! Håller tummar å tår! Kram på dig!!

2014-11-05 @ 07:22:25
URL: http://livetpavischan.blogg.se




Kommentera inlägget här:

Namn:

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Kom ihåg mig?