Att ligga med migrän och spänningshuvudvärk sedan torsdag förra veckan är pest och pina. I sju hemska år har jag fått stått ut med detta var och varannan vecka. Jag har sökt hjälp (jag vet inte huuur många gånger) men det är plågsamt och livslusten är inte på topp dom dagarna. Jag har verkligen försökt med allt, massa olika mediciner, massage, liniment, sömn, motion, sjukgymnast, nack röntgen ja.. inget som har varit till hjälp. Ska man behöva leva såhär? Imorgon ska jag ringa vårdcentralen om en akuttid, jag måste få hjälp, det måste ju finnas något som kan hjälpa mig mot mina besvär? 

 

Jag bestämde mig i alla fall för att ta ut Fifan en sväng, less på mina långa tråkiga och smärtsamma dagar, ut skulle jag! Först hade jag tänkt mig att rida silverpruppen en liten sväng, en kravlös lugn skogstur, men så blev det inte. Utan jag tog och knöt fast Kaeran vid Fifa och traskade sedan iväg på en promenad. Det går riktigt bra att ha Kaera fastknuten vid Fifa, ibland tvärnitar hon och Fifan glider lite bakåt (vad var det jag sa) Kaera ÄR stark och skulle lätt kunna dra med Fifan om hon så ville, men nu var det så att matte var med och sa hon att vi skulle gå framåt, då var det framåt. Ibland småfular hon sig, genom att få flipp i huvudet och backa, trycka sig mot Fifa, stå på bakbenen eller fjanta, men för det mesta är hon jätteduktig. Hon går så fint vid sidan och lyssnar både på mig och Fifa. Klart hon testar ibland, vilken unghäst gör inte det liksom? Och hon HAR mycket blod i sig, det gäller att man är konsekvent men samtidigt måste jag vara försiktig för hon tar väldigt illa vid sig och kan överreagera så jag måste finna den där fina balansgången. Haha hon är ju väldigt känslig för spöt, så fort jag bara visar det så piskar hon till lite med svansen, kröker med huvudet och trippar framåt, men det är ju bra att hon är så pass känslig och lyhörd ändå trots att hon måste visa sitt stoiga jag. 

 

Jaaa, jag fick för mig att hoppa upp på Fifan, så huxflux satt jag på hennes rygg och töltade genom skogen med Kaera som fick sköta sig helt själv vid sidan. Vad SKÖNT att inte behöva fokusera så mycket på henne, nu kunde jag rida och greja med Fifan istället, för Kaera hon sprang ju där hon skulle och hade full fokus på oss. Gick hur bra som helst <3 Hon är verkligen superduktig och har gjort så stora framsteg! På hemvägen fick Kaera ett sånt där cp anfall och studsade jämfota upp i luften, ibland får hon såna där ryck, som kommer från ingenstans, men den här gången så gjorde hon det bara typ två gånger sedan skärpte hon till sig efter att jag bad henne att lägga av. FRAMSTEG, sist jag satt på Fifa (för jag tror Kaera inte är riktigt nöjd med att jag sitter på en häst) så var hon pain in the ass, hon var så bråkig och jobbig och jag fick hoppa av hundra gånger den ritten, och under nästan hela ritten slog hon med frambenen, hoppade i luften, sparka bakut och slängde med huvudet, åååh då var jag bra less. Och den här gången provade hon någon gång och märkte att det gav inget, så då tralla vi på lika snällt och fint som alltid. Unghästar är bra roliga. Helt otroligt ändå att det gick så bra idag när jag hade så besvärligt med mitt huvud. Jag måste säga att det går bara bättre och bättre med Kaera även om hon blir tuffare och tuffare, men jag tycker det går riktigt bra, framgångarna är helt klart fler än motgångarna.