Jag har börjat titta på ryttareliten idag, ja jag är lite sen jag vet men bättre sent än aldrig, och jag måste säga att jag tycker det var över förväntan. Jag blev helt tagen. Vilka människor, vad dom kämpar! Jag är imponerad och jag tycker det är så underbart att få se deras resa som innehåller framgångar men även motgångar, att man visar verkligheten så starkt. Jag rös i hela kroppen och blev alldeles tårögd när jag tittade, jag var nervös för deras skull (blir så nervös att jag knappt kan titta ibland), och så glad för deras skull men även lite ledsen för deras skull, haha kanske inte ledsen men jag känner till alla de där känslorna även om jag är långt långt långt hundra år långt ifrån den nivån, men man kan ändå känna samma glädje, samma nervositet, samma krav och samma besvikelse. När man brinner för något så starkt då känner man otroligt mycket känslor och jag kände verkligen med dessa människor, huuuh jag blev alldeles känslomässig när jag tittade på ryttareliten. Jag är ingen hoppmänniska, eller dressyrmänniska, men det spelar ingen roll, alla vi ryttare som brinner för en och samma sak, hästarna och ridningen, och oavsett gren och oavsett ras, oavsett kapacitet så är det samma krav (kanske inte exakt samma krav på alla nivåer då dessa faktiskt lever på det här, men samma krav på sig själv som ryttare), samma noggranna ridning, samma kamp, samma glädje och samma sorg. Det finns inga genvägar.

 

Jag tycker de här människorna är helt otroliga, huuh ryser när jag bara tänker på det. Talangfulla och målmedvetna personer som genom svett och tårar kämpar sig framåt. Och främst att dom klarar av det psykiskt, jag tror INTE jag skulle klara det, nej, jag är nog inte så pass stark, så dom gör det oerhört bra. Man ska inte göra sig blind på de dyra duktiga hästarna, de stora lyxiga gårdarna och de enorma framgångar som de har med sig, för hur tar man sig dit? Med ett jävla arbete såklart, snacka om att man har fått offra bort massor för att ta sig dit dom är idag. En del av dom har haft tur att växa in i en sådan familj, där det kanske fanns större tillgångar och möjligheter att nå toppen, absolut det är ju en jävla bra knuff på vägen, och det är väl (tycker jag) lite mer imponerande att börja från noll, när man inte har någonting, varken häst, pengar, gård eller familj med erfarenhet och ta sig till de högsta klasserna, de är ju helt otroligt, samtidigt måste man ju ha erfarenheten för att gå vidare och stanna på topp, det är inte bara pengar och dyra hästar som tar dom till podiet, ridning kommer inte gratis, det är något man får träna, träna, träna och slita, slita, slita med, fyfan vad ridning är svårt, finns det någon svårare sport? Ja det är en fantastisk serie i alla fall som jag hoppas de flesta tar chansen att titta på, visst hade det varit extra roligt om de följt islandsryttarna också, men jag tycker det här är minst lika roligt, häst som häst, det är en underbar sport!