Rädsla

När jag såg del 8 av ponnyaktuen 2014 blev jag alldeles varm i kroppen. Det finns en liten tjej där som heter Jennifer, och hon får jobba mycket på sin rädsla med sin ponny. Det blir en del tårar men vid varje träning peppar och hjälper tränarna henne framåt och hon lyckas alltid övervinna sin rädsla.
 
Jag tycker det är så fint och jag blir alldeles superglad och det berör mig mycket, för jag vet hur det är att vara väldigt rädd och sedan övervinna det. Jag har haft många rädslor som bland annat Lina har hjälpt mig med. Jag vågade inte svänga snäva svängar med Fifa, jag vågade inte rida för fort och jag vågade absolut inte galoppera på plan mark och speciellt inte på volt. Då tog rädslan över och det ända jag hade i huvudet var att jag skulle gå omkull med Fifa. Jag total vägrade ibland, jag ville verkligen inte. Hon var ju inte den mest stabila eller tränade häst heller, men så länge jag slappnade av, vågade, och tog en sak i taget så var det inga problem.
 
Jag vet inte hur mycket Lina fick peppa och tjata på mig, det här handlade om många många pass, men varje gång jag vågade och litade på vad Lina sa och lita på min häst så klarade jag av det jag var rädd för mer och mer, jag började övervinna den där stora rädslan. Och rädd var jag. Därför blir jag så glad när jag ser andra som faktiskt får sån bra hjälp och slår den förbannade rädslan för det är en väldigt stor sak för en rädd ryttare och hela ridningen blir helt annorlunda, man utvecklas mer både sig själv som ryttare men även ridningen går framåt, men framför allt blir det så mycket roligare.
 
Idag har jag inga problem med att rida snäva svängar, rida fort eller galoppera på plan mark. Jag galopperar till och med barbacka på volt, så jag har gjort stora framsteg när det kommer till att övervinna sin rädsla och växa som ryttare! Det gäller att tro på sig själv och sin häst, att våga pröva sig fram, men det viktigaste tror jag är att man verkligen har en tillitsfull duktig hjälpande hand som finns där med peppande och trygga ord, för det är ju inte alla gånger man klarar det där steget ensam.
 
 





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Kom ihåg mig?