Alltså det kan inte vara lätt att vara en brinnande hästmänniska och definitivt inte för att vara bloggare. Jag ska bara ta Tyras blogg som ett exempel. Hon delar med sig så mycket av sin vardag och sina tankar om sig själv och sina hästar, hon har ideér, planer, funderingar, grejar och donar, precis som en intresserad hästtjej som hon är. Sen dyker det ju alltid ner en drös med kommentarer vid varje inlägg och nästan vid varenda inlägg så skymtar en kommentar i form utav "Din Okunskap lyser igenom"

 

Då tänker jag lite: Hur fan ska man våga yttra sig? Dela med sig eller ens kunna vara stolt över sig själv? Att kunna klappa sig på axeln att det där gjorde du bra Linda, eller du fixar det nästa gång. Varför är det så fel att göra fel egentligen? Och varför ska man som bloggare behöva kunna och veta allt? Att göra allt rätt? Det är inte lätt att vara ryttare, hästar är en konst, dom är svåra och vi gör små misstag och små fel lite här och där varje dag, sånt som vi inte ens ser. Det är en tråkig attityd där ute. Alla har väl någon form av okunskap eftersom man inte kan allt? Och det känns ju som att folk bannar det, man ska ha rätt i allt och gör man något fel då kommer pekfingret. Till och med såna där simpla skitsaker, sånt som man kanske inte normalt klagar på annars. Och vafan gör det om man gör lite fel??

 

Man måste väl kunna få yttra sina tankar och åsikter, man måste väl kunna få dela med sig av vardagen och kunna berömma sig själv utan att få en massa trist kritik eller att man ser bloggaren som kan och vet allt bara för att man har mycket tankar och åsikter? Alla människor tänker och tycker, alla människor gör fel och rätt skillnaden är att alla delar inte med sig av det. Jag tycker om människor som vågar yttra åsikter och tankar, som vågar visa sina bra och dåliga sidor, sina rätt och fel - modiga riktiga människor kallar jag det. Sedan ska man ju såklart ha en god attityd, men det är väldigt svårt att inte bli misstolkad över nätet, alla läser vi det på olika sätt.