Jag måste börja se vad Fifa och jag har gjort tillsammans, vilka utvecklingar och framsteg vi har gjort. Fan den hästen som har varit mer eller mindre en galen ko. Det har man ju vädligt svårt och tro idag, min fina lilla silverflicka. Under de senaste veckorna har jag tänkt mer på detta och gud vilken otroligt snäll och rolig häst jag har och vad hon har förändrats genom åren. Så arbetsvillig, så positiv, framåt och lydig.

 

När hon kom till Sverige. Fifan som inte gick att få tag på i hagen, hon drog iväg på en gång och vad jag förstod det som så var det hennes föl som gjorde henne mer social och mer "lättfångad". Hon var rent utav tokig vid verkning och veterinärbesök och det har jag fått vittnat om själv. Stofan stod mer på bakbenen. De fick binda benen och vara ett helt gäng vid sådana besök, trycka in henne i väggen vid vaccination och allmänt brottas med henne. Ja, hon var inte favoriten på den gården direkt. "Ingen kommer vilja köpa Fifa". Men jävlar det kom en tokfan och köpte åbäket ändå! Hur är det möjligt?

 

Fällt många tårar. Ja Linda, du köpte dig en hel utmaning. Men det finns värre. Fifan var ingen problem häst, inte vad jag tycker iaf, jag har haft värre idioter i mitt ägo, såna jag gärna skickat till slaktaren ett antal gånger. Men inte Fifan, ja jag har dragit mig hårlös många gånger på den hästen, slängt mig på baken i tårar och varit allmänt tokig på henne. Hon har varit pain in the ass, hästskit och stofan många gånger. Såna hästar som gjort mig halvt knäpp har jag aldrig gillat, jag har aldrig fastnat för "jobbiga hästar" eller "sura ston med mycket egen vilja" men det har alltid varit något speciellt med Fifan, jag vet inte vad det var, för konstigt nog tyckte jag så mycket om den här lilla skithästen och det var inget som var vanligt i mitt fall, jag gillade "snälla, lugna och lydiga hästar" inte "bitchiga, olydiga, fula och stoiga" små as. Och ändå, ÄNDÅ har jag alltid kännt kärlek till Fifan. Jag har fått jobbat må ni tro med den hästen, i alla kategorier.

 

Blod, svett och tårar. Hon skulle inte stå still när man satte upp. Ner i diken och buskar vid ridturer, hoppa jämfota och sparka vid arbete, piska med svansen vid alla möjliga tillfällen, stå timtals utanför finkan för hon skulle inte in , Hoppa på tre ben eller lägga sig på backen vid verkning/skoning. Ville helst inte lyfta fötter. Drog sig till allt ätbart som fanns i hennes väg det var omöjligt att ha henne lös utan att hon drog till maten. Stod på bakben och rev ner alltomkring henne vid veterinärbesök. Kunde inte stå stilla, kunde inte låta bli saker utan var tvungen att fippla, bita och riva ner allt. Gick inte att longera, var bara grinig och slängde sig på sidan eller backade. Bet en när man hoppade upp i sadeln. Ingen tölt, ingen trav, ingen galopp, ingen fart ingen energi. Pass skritt och grisepass. Tröck sig emot en, seg att flytta och bara ful. O.S.V. Synd att man inte filma allt detta, men det var väl inget man ville visa haha. Sånt ångrar man ju nu :)

 

Finaste vännen. Jisses, hon har ju utvecklats MASSOR! Herregud jag måste stanna upp och tänka bakåt och inte vara för hård på mig själv, sänka krav (vilket jag gjort) och klappa min lilla häst och klappa mig litegrann på axeln. För det är ju inte bara Fifan som utvecklats, jag har ju själv utvecklats ordentligt mycket, tack vare henne, jag kunde inte mycket om gångarter när jag köpte Fifan, det har varit en lärorik och spännande resa och jag ser bara framemot mer. Idag har jag ju världens snällaste och bästigaste häst. <3 Och just detta med maten har hon gjort stora framsteg, nu har jag henne lös ute på gräsmattan ensam när jag selar och grejar. Igår var jag inne i stallet o dona i en kvart medans Fifan stod blick stilla ute på gräsmattan lös och väntade på mig. DET hade aldrig gått för något år sedan! Hon har blivit superduper duktig. Jag älskar min lilla Fifa, jag sa det till Martin att skulle någon bju mig en miljon kr för henne så skulle jag inte ta emot mot, aldrig, varför skulle en miljon göra mig lyckligare än att ha Fifan i mitt liv? Martin tyckte givetvis att jag var totalt knäpp och att det inte var något att fundera på ens haha.