De senaste dygnen har varit otroligt jobbiga för mig. Jag har haft en fruktansvärd migrän och smärta i nacken. Har haft ett otroligt tryck i huvud och öron, illamående, yr och allmänt borta. Jag har sedan sju år tillbaka levt med migrän nu och då men det här slog av alla gångerna. Tårarna har runnit och smärtan har slagit alla tabletter jag knaprat i mig. Martin var tvungen att fara hem från jobbet. I natt var jag så dålig så vi var nära att fara till akuten flera gånger, men så fort jag klätt på mig och var på väg ut till bilen så stoppade min feghet mig. Så typiskt jag. Jag litar inte på folk och speciellt inte på vården. Jag har fått suttit där på en stol med min smärta i flera timmar i väntan på hjälp och jag kände att jag pallade bara inte. Jag skulle aldrig ha fått hjälp ändå, min kära vän som låg nedsövd i flera veckor och opererade bort skallbenet hon for ner på akuten för sin huvudverk någon dag innan hon blev medvetslös, där satt hon i tre timmar men fick fara hem utan hjälp.

 

Flera gånger vaknade jag av att kroppen skakade något fruktansvärt och huvudet skrek av verk. Jag hade så ont och det var sånt tryck så jag trodde hjärnan skulle sprängas, ändå for jag inte ner till akuten? Ja man är som man är. Jag har varit rädd många gånger att jag ska få en hjärnblödning eller nått. Till slut somnade jag, men då hade jag över förbrukat liniment och tabletter så kroppen var helt mör. Idag är det bättre men det är inte bra och det är nog ingen hit att sitta här heller. Måste nog lägga mig snart igen men är så trött på att bara ligga. Dagarna slösas bort. Jag hoppas jag blir bättre snart för det här är ett lidande av dess like, jag hoppas jag slipper sjukhus men jag tror jag måste fara någonstans och få hjälp. Det är något som är fel.