Puuh. Igår var bebbe vild, ibland håller liten på så mycket att jag nästan kan känna mig lite.. småtrött på det, eller nej det är väl fel ordval men man känner sig nöjd liksom. Mina hormoner svänger väl lite hit och dit också, och är man på ett tröttare och sämre humör så kan man önska att lillfisen tog det lite lugnare. Jag känner mig usel när jag kommer på det humöret, för man må väl njuta och glädjas åt varenda spark, och innerst inne gör jag ju det dom gångerna även fast tröttheten och irritationen på omvärlden tar över ibland, men jag måste erkänna att vissa kvällar, stunder kan jag bara känna mig allmänt less. Jag kan till och med känna mig lite.. nere eller.. ja.. lite mindre glada känslor vissa kvällar, och jag antar att det är hormonerna som spökar?  Ja, Ja man borde ju inte klaga nu för än har ju inte bebben blivit så stor att den kan drämma till mig på revbenen, för det sägs att det ska vara väldigt oskönt. Haha huuuh jag ser inte fram emot det!

 

Fast för det mesta är det ju bara urmysigt när fisen rör sig <3 Jag har ofta händerna på magen, blundar och bara känner hur vår lilla bebis fumlar omkring där inne. Och längtan efter den här lilla saken som krumbuktar i magen är enorm! Tänk att jag har en bebis i magen!! Det är ju helt.. otroligt, kan man liksom inte föreställa sig.

 

Jag tog och gjorde en liten film igår när liten sprattlar omkring i magen, men Martin ville inte att vi skulle visa det för offentligheten och för främlingar. Och det är ju gulligt tänkt <3 Även om jag var lite sugen att visa er här men samtidigt måste jag respektera hans vilja och åsikt :) Ni får nöja er med en bild på magen.