Depression

Saknaden efter min vän är enorm och jag har hamnat i en jobbig depression. Dygnen är tuffa och jag klandrar mig själv att jag är den som är kvar vid liv. Enligt mig var hon en mycket finare och bättre människa än vad jag är så för varför skulle hon få biljetten till himlen? Jag har svårt att med samvete roa mig eller ens skratta, hur kan jag det när jag aldrig mer kommer få se AK? Jag mår jättedåligt och undrar hur jag ska komma ur den här gropen. Hon var en sådan otroligt fin och omtänksam människa, vi har aldrig någonsin bråkat eller ens varit oense, hon hade ett hjärta av guld, och när hon låg där med sin cancer undrade hon ändå hur jag mådde (då jag själv haft ett tufft år) och när jag kommenterade att "det finns dom som har det värre" svarade hon att alla har vi våra tuffa stunder och att det är lika jobbigt för varje människa med "sitt problem" hon var helt otrolig! Hon tänkte på mig och brydde sig om mig hur jag mådde när hon själv var så otroligt sjuk. Vi tänkte och tyckte så lika och kunde prata i timtal, hon var så klok och smart, väldigt rolig och lätt för skratt. Jag kommer aldrig få tillbaka min fina vän och det gör så ont, jag grinar så fruktansvärt mycket efter henne och jag kan fortfarande inte riktigt tro att detta är sant. Hur fan kunde en sådan fin, ung och vacker människa få lämna jordelivet? Det gick så fort, för ett år sedan satt vi och vräkte i oss kräftor på våran lilla kräftskiva, och idag finns hon inte mer. Jag hatar världen och allt just nu.
 
Här var det ungefär en månad innan hon blev dålig. Jag minns så väl hur roligt vi hade åt dessa bilder. Det gör ont att titta på bilder av henne, jag är inte den som kan titta tillbaka och minnas, det gör för ont, jag undviker hellre allt som har med AK att göra just nu.
 
 
 
 





Kommentarer
Titti

Det är tråkigt att en människa ska bli bortryckt före sin tid. Trist å tragiskt. Förstår om du klandrar dig själv men tror du din vän skulle vilja att du gjorde det? Det tror inte jag. Det är svårt förstår jag. Behöver du en ventil så finns jag här. Kram på dig.

2014-08-26 @ 08:23:12
URL: http://livetpavischan.blogg.se



Alexandra

Så hemskt.. Finns inga ord som kan hjälpa just nu för det som hänt är orättvist och otroligt sorgligt. :'(
Du ska dock inte klandra dig själv, hon är garanterat glad att du är kvar. :')

2014-08-26 @ 09:12:28
URL: http://alexaka.blogg.se



Erica

Det är trist de som hänt och man får och sk sörja men gräv inte ber dig i ett svart hål.. Du är helt okej att kunna glädjas av andra ting även om det känns så men även fasthet känns åt helvete å allt är värdelöstså försök fortsätta lev. Släng inte bort mkt tid på må dåligt det vet du själv att din vän inte skulle vilja. Vi vänner som är kvar finns här om du vill prata. Bara slå en pling vi finns på andra änden!! Kraaam

2014-08-26 @ 09:59:18
URL: http://isbrudarna.se



Sanna

Jag tror att din fina vän vill att du ska må bra, leva vidare och njuta av ditt liv, och leva livet. Att du lever lite extra för hennes skull Lixom. Att det du gör, det gör du med lite extra glädje för hennes skull. Och inte kan du klandra dej själv, cancer är en HEMSK sjukdom, och inget du kunde ha förhindrat.

Försök att inte klandra dej och gräv inte ner dej, försök minnas allt fint ni hade tillsammans och lev vidare, för din fin Väns skull <3
Kram till dej Linda!!

2014-08-26 @ 18:58:23
URL: http://Alfakrulls.blogg.se



Jenny

Det får göra ont i början, sakta men säkert blir det bättre. Saknaden kommer alltid finnas där, men det kommer kännas lättare med tiden. Och klandra inte dig själv, det finns ju ingenting du skulle kunna gjort för att din väns öde skulle blivit annorlunda, livet är bra orättvist många gånger. Styrkekramar

2014-08-26 @ 20:25:27
URL: http://videungens.wordpress.com



Anonym

Det var Emma Höglund å hennes häst stellmaggen

2014-08-27 @ 17:38:53




Kommentera inlägget här:

Namn:

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Kom ihåg mig?