Måndag. Äckel snö vräkte ner (fan!) och det var grått, fult, otrevligt, omotiverande och hemskt ute, så vi drog till ridhuset (tänker fan inte rida i snööö!!) hahah. Nej allvarligt, jag hatar snö, jag hatar vintern. Så, i ridhuset, gjorde vi inget speciellt faktiskt, försökte rida lite mer på rakspår men det känns som att hon tappar så jäklans mycket arbete, hon bara flamsar fram och tappar rygg och schwung, ute är det ju betydligt lättare att rida rakt fram, då kan hon ju ändå hålla kvar arbetet, o andra sidan är det väl lite mer framåtbjudning och energi utomhus. Annars kändes hon helt okej, ibland tar hon ju steg så man bara lalalalallala och det är ju dom man ska leva på:D!!

 

Tisdag. Usch, mulen och äcklig dag. Nog för att mycket av snön hade tinat bort och det var enbart grådassigt än dagen innan, men det räckte ändå för att jag skulle strunta i ridningen, jag påverkas otroligt mycket av vädret och är det muliga vår/höst/vinter dagar, eller snöigt då blir Linda butter. Så vad gjorde vi, jo vi tog en rätt så sen kvällspromenad, hund, häst och Linda, jag bör också röra lite på fläsket. Lite blandat med trick och lek lade vi in också, man ska ha såna där lek och slö dagar. Fifan rörde sig sjuuuuukt fint i skritten, haha men fan jag var på henne också, men snacka om att den hästen rör genom hela ryggen, höfterna guppar från sida till sida som en båt på ett stormigt hav haha! Hon är väldigt rörlig i kroppen. Låååånga kliv tog vi också, så himla roligt, jag tror fasen hon kan få ännu längre kliv, det tror jag nog ;) Med tiden! Ingenting är oooomöööjligt!

 

Onsdag. Today. Ett pass fram och tillbaka längs strandvägen nere vid sjön. Fokus på tölt. Jaaaa vi måste få till den någon gång, sluta grina och klaga och svettas lite för fan! Haha. Från början var tölten så tråkig att jag kände hur det högg i magen "vad fasen har hänt med min häst?" tölten har varit den bästa gångarten förr och den som Fifa hade mest glädje för. Och nu är det tråkig tråkig tråkig, dock gav jag mig inte, tjurig som jag är, nu jäklans ska vi försöka rida igenom skrället så vi får känna på lite töltisch, nu får det vara nog haha. Ja jag tror det funkade att bli lite hårdare med lite mer jävlar anamma för tölten blev ju helt klart tio gånger bättre, fasen vad kul "jag visste väl att du kunde" hon tog i jämnare, fick en bättre balans, rörde sig större och mjukare (paddlade) och hade energin framåt. Tjo! Så ska det se ut, fortsätt så, så kommer vi tillbaka på spåret snart igen. Traven den var ju riktigt fin däremellan, okej om hon hade lite bråttom och okej om hon inte riktigt släppte igenom perfekt i nacken, och okej om hon inte lyfte mig med sin rygg så där jäkla fint i sadeln som hon kan, men alltså traven var riktigt fin, här hade vi ett väldigt trevlig sväv, en lätthet, en jättebra energi och hon liksom flög fram, det var riktigt bra. Så ja menar man kan inte få allt på en och samma gång, men det är ju meningen att hon ska pussla ihop alla dessa bitar. Nog för att jag kan ha lite väl höga krav, klart hon jobbade fint med ryggen och rumpis, men jag är ju som jag är, allt kan bli bättre. Vi red pinsamt lite, men varför fortsätta när hon gjorde det så bra? Meningslöst, vi red på en kvart/tjugo minuter, jag kände inte att det var värt att pressa mer, kvalité före kvanitet, klyschigt men så äre!