mittangsull -

Känsla - del 1

Tänkte jag skulle gå in lite mer på känsla eftersom jag gör mycket på just känsla. Ridning innenbär inte bara den tekniska delen, hur jag ska gå till väga i den här övningen, hur jag skall inverka med mina hjälper, hur min sits skall vara o.s.v. ridning handlar ju till den största delen (tycker jag) om känsla. Jag tror att har man inte känslan då finns nog risken att man antingen backar eller står och trampar på samma ställe (om man nu vill utvecklas i ridningen). Att utföra en "övning" innebär ju att man ska veta HUR man gör den, alltså den tekniska delen, men i den tekniska delen måste ju även en känsla finnas eller hur? En teknik går att beskriva så den är bra mycket lättare att lära sig, men känslan, det är ju inget någon kan lära ut, den måste man finna själv, och när man har gjort det, när man har upptäckt och fått grepp om känslan - då har man helt plötsligt öppnat en ny dörr, man ser ridningen på ett helt annat sätt och har fått en större helhet och förståelse vad ridning faktiskt är.

När jag började lära mig rida (inte åka) så hade jag svårt att finna känslan. Jag gjorde enbart bara det tekniska men jag kände inte så mycket. Klart man känner hästen under sig men det är ju inte samma typ av känsla, det är ju mer en fysisk känsla, jag pratar lite mer om den psykiska känslan. Något jag tyckte var väldigt svårt var att jag skulle stanna hästen med sätet och känska.

- Hur fasen ska jag kunna göra det?? Frågade jag mig själv väldigt ofta. Jag vet inte hur mycket jag tränade på just det här, att stanna hästen med min kropp och känsla. Det spelade ingen roll hur tung jag än blev i sadeln eller knep ihop skinkorna och låssades att vi hade ett stup framför oss (som tränaren tipsade mig om att tänka) jag fick inte stopp på hästen. Rösten var ju mycket enklare att använda, då stannade hästen på en gång, men saken var att använde jag bara min röst så tränade jag aldrig på känslan eller min kroppsridning, så rösten kan ibland vara en fuskhjälp.

När jag en dag mer och mer började fatta grepp om känslan och para ihop den med den tekniska delen, började jag förstå vad folk menade. Och bara för att man börjat greppa tag om känslan så innebär det inte att man kan pusta ut och tänka (yes jag fann den nu är det klartt!) känslan är något man alltid måste använda och träna på. Att rida på känsla är inte lätt, och det är inget någon kan lära ut i en rad med ord, vissa kanske inte finner den alls och vissa "föds" med den, man är olika och jag tänker skriva om det i ett annat inlägg, om hur vi använder våra hjärnor på olika sätt.

13 April 2014 ¤ kl 08:32
Tankar och Åsikter | 2 Kommentarer

Kommentarer

Judit-Karin

Jag brukar ibland tanke rida. När en rider, men inte gör några hjälper egentligen, utan bara förbereder sig mentalt för vad en ska göra. Jag typ tänkter att vi ska sakta ner till skritt, och så gör vi det, eftersom att hästen är van vid mina rörelser och fattar direkt vad jag vill göra. Samma sak med att stanna. Fast jag tror inte att spänna sig grejen funkar på en isis. Egentligen så ska väll inte någon häst stanna på en spänning, men isisarna har en tendens att dra iväg i tölt/pass om en försöker göra en halt genom att luta sig bakåt och bli tung haha. Vet inte om det var det här du menade med känsla, men jag kände bara atr jag vill dela med mig av mina tankar :)

Svar: Jo men det är ju så det ska vara, det är ju samma egentligen när man kör bil, man bara gör det. Jag tänker inte att nu ska jag lätta lite på kopplingen och så ska jag gasa lite lätt och här framme ska jag vrida ratten, haha så tänker man ju när man BÖRJAR lära sig köra, sedan gör man det ju bara av ren känsla :) Kanske dumt att jämföra känslan att köra bil och känslan att rida, men en liten liknelse är det ju. Sedan tror jag det finns olika typer av känsla i ridningen och sånt är så svårt att beskriva på ord :)

mittangsull.blogg.se

2014-04-13 @ 09:06:08
URL: http://judit-karin.tumblr.com

Judit-Karin

2014-04-13 @ 09:06:08
URL: http://judit-karin.tumblr.com