Vi gick vidare och Kaera hängde hel coolt på. Elmo låg i täten med husse. Plötsligt ser hon något och stannar till, gnäggar till lite och sedan är det som en knapp slår av och det är inte intressant längre och vi går vidare. Lill pärlan undra vad hon hörde eller såg? Går förbi ett garage med låga stora fönster där man speglas (brukar kika där när jag töltar förbi) jag tänkte på en gång att Kaera kommer att reagera på detta, och vips stannade hon till och pratade så sött med sig själv i rutan, sötnöt! Sista gnägget var nog efter gänget men det är liksom inget uppgivet eller stressande, hon är så cool och så trygg. SKÖNT. Jag har haft en häst förut som jag knappt kunde ta ut från hagen, hon gnäggade konstant efter de andra och slängde sig i cirklar som en dåre. Den här damen bryr sig inte ens. Man tycker ju att en häst som gått i sån stor flock i hela sitt liv utan människor inblandad bör ha en stark känsla att ha flocken i sin närhet, hah, ne matte verkar duga perfekt :)