Vad tror jag?

 

Jag tror, att man ska låta unghästar få vara unga och bara få vara häst, precis som barn måste få vara barn men jag tror även på fostran och att vara konsekvent från dag ett. Visa vad som är rätt och fel på en gång. När jag är med Kaera och donar med det lilla vi gör som att leda från olika hagar eller till stallet, lyfta fötter, utfodra, bara vara i hagen och finnas till, de där små vardagliga sakerna, så finns alltid en fostran. Jag vill vara konsekvent och tydlig från början.

 

Kaera får inte söka efter gräs, hon får inte trampa runt, hon får inte nafsa, hon får inte trycka sig mot mig, hon får inte ignorera, hon får inte.. det är mycket hon inte får och eftersom jag är tydlig i början så vet hon om det ganska snabbt. Vill jag ha en häst som står stilla, då måste jag visa henne ganska tidigt vad som gäller. Vill inte jag ha en häst som ska ta alla chanser den får för att nå gräs, då måste jag visa henne ganska tidigt vad som gäller o.s.v. Jag tror på tidig fostran och inte  "Hon/Han är bara bebis"  det askyr jag och ser lite överallt faktiskt. Det är inte gulligt när hästen buffar eller kliar mot en, det är inte gulligt när de står nära nära och nästan trycker mot en, det är inte gulligt när de biter och fipplar i kläderna, det är inte gulligt när de skrapar med fötterna, det är ohyfs och dominans. Jag tänker mig lite hur en annan häst skulle ha acceptera ynglingens "beteende" där är det ganska klart från start vad som gäller och inte. Och en väldigt viktig sak, beröm beröm beröm när hästen gör rätt.

 

 

Däremot så finns det ju alltid olika slags krav. Exemeplvis när jag vill att hon ska stå stilla men jag kanske inte kan begära att hon ska stå stilla lös. O andra sidan så börjar man inte därifrån innan de kan stå stilla bunden. Ni förstår nog vad jag menar, det är en fostran att stå stilla lös men det är kanske inget jag kan begära idag? Så ni inte missuppfattar mig och tror att  jag är värsta komandoran där hästen ska göra exakt som jag säger. "Sunt förnuft fostran" med andra ord.

 

Något annat jag tror på (som jag inte trodde på förr) det är att låta dom vara ifred så mycket man kan de första åren. Träna hinner man, men längre fram, man bör väl låta dom få vara häst också, få vara små. Sedan kommer resten av deras liv att innebära massor med krav och begär från oss människor, deras arbete så att säga. Det är lite som barn som inte får bara barn, som blir vuxen för tidigt, för tidigt med krav. Leda i grimskaft, lyfta fötter och stå mer eller mindre uppbunden är kanske hyfsade "krav" när de är ynglingar, det är ju sånt som är behövligt när man måste flytta på hästen till olika punkter, verka fötterna o.s.v. Att ha som handhäst emellanåt är väl egentligen inte heller fel när de springer bredvid en del av sin flock på sidan, men mer? Så tänker jag litegrann, och ju äldre dom blir dessto mer kan man väl börja pocka och locka med, 3-4 år är väl kanske en bra ålder att börja träna och vänja dom vid saker, när det börjar närma sig för inridning. Man får tänka på att det mest simpla kan vara otroligt jobbigt och energitagande för de små.

 

Förr trodde jag på att man ska börja hantera fölet/unghästen så mycket som möjligt från start, så dom inte blir "vilda" och lite som "lära gamla hundar sitta"  men jag har insett att det alla gånger inte är det effektivaste och kan nästan ge det motsatta, jag tror folk har lite för bråttom många gånger. Det är ju så, man lär sig genom åren av sina egna erfarenheter och genom andra.

 

Nej det tror jag på faktiskt. Jag tror man får en trevligare och känsligare häst, låta dom få vara häst och låta dom få fostras av riktiga hästar. Det tror JAG på ;)