Det har gått hyfsat bra med Fifan de sista dagarna och dessutom tycker jag rygg och kors börjar se bra ut igen. Hon har ju en förmåga att skjuta upp korset speciellt höger sidan. Vi anpassar träningen lite efter vad som är roligt och "lättare" det vill säga inte tjata så mycket trav utan tölta och galoppa lite mer som vi båda tycker är rätt skoj och inte lika bökigt. Men absolut har vi inte lagt traven på sidan.

 

Det är svårt att rida, riktigt svårt och man kommer på sig själv så många gånger att - fasen håll händerna i rätt position, rid mer med vikten nu fuskar du igen, slappna av, andas.. o.s.v. ja alla delar måste hålla ihop men plockar man upp en del är det lätt att man tappar den andre. När det går sådär riktigt bra då glömmer jag att andas och spänner mig lite, men här är det ju ännu viktigare att jag verkligen är avslappnad och följer harmoniskt med Fifas rörelser så hon behåller den där fina gången. Det är nästan som om man blir rädd att man ska förstöra något som går bra och då fryser man till. Händerna kan jag bli tokig på ibland, speciellt innerhanden som flyger och har sig som den vill där ute, in med handen mot hästen för tusan!

 

Ja det är mycket att tänka på - ridningen är inte lätt, man ska ju veta exakt hur man ska bete sig vid varje steg dessutom. Nämnde jag att ridning var svårt? Och tänk, ena gången funkar det och andra gången funkar det inte alls, kanske har man tappat något eller kanske är det en svårare dag att rida hästen. Det är ju individer man håller på med plus att man är en individ själv. Nej, ridning är skitsvårt och många gånger funderar man på vad sjutton man sysslar med - men oh så roligt och jag kan inte få nog av det! Senaste tölten var faktiskt väldigt bra på slutet när vi ökade på i mer friskt tempo kors och tvärs över ridplan - då känner man det :)