Hur tänker jag kring arbete/umgänge med unghäst? Ja jag har ju verkligen fått erfara att det bästa är att låta bli fölen och åringarna, låta dom få växa upp vilt i flockar. Att börja locka och pocka, gosa och greja kan ge okänsliga, dominanta och oförskämda hästar, dessutom bör ynglingarna få vara just häst och därmed få vara ifred.
När vi nu har hästarna hemma och de får ändå den där gnuttan kontakten med människan tycker jag man ska tänka sig för VAD man gör med hästen och HUR MYCKET. Är det verkligen nödvändigt att göra allt med unghästen som man "utsätter den för?" jag tror man bör ställa sig den frågan varje gång man gör något med sin yngling. Är det ett MÅSTE just nu? Är det värt att börja "bråka/tjafsa"? Kan jag inte ta detta när den är äldre? Varför måste jag göra det nu? Varför är det ens ett måste?
Jag har inte tränat Kaera på någonting egentligen mer än att bli ledd, det blev de första dagarna en träningsgrej för det var verkligen nödvändigt att hon skulle lära sig följa mig så jag kunde leda henne till de olika platser jag behövde, och dessutom var det inte BARA, utan hon behövde tiden att lära sig följa, samt vänja att lyfta fötterna, men resten har vi inte tränat på.
Kaera kan stå uppbunden, hon flyttar sig när jag ber om det, både backar, går framåt, åt sidan o.s.v. hon vet att man ska stå stilla och hon vet att man väntar snällt i boxen innan man går ut o.s.v. Alla de där nödvändiga sakerna som finns i vardagen när hon och jag umgås, det är inget vi tränar. Jag lägger inte upp en plan på vad vi behöver träna på, jag tycker hon är för ung för det. Däremot har jag bara gjort allt detta rent impulsivt, jag har bara använt mitt kroppsspråk och bett henne flytta sig åt sidan, backa eller komma fram när hon har behövt göra det. Och hon fattar ju direkt vad det handlar om, men det är aldrig så att jag tagit en stund då och då för att träna förflyttningar eller andra vardagliga saker de bör kunna. Jag tränar aldrig Kaera, jag hanterar henne bara på ett naturligt sätt med mitt kroppsspråk.
Är det så att hon har tendensen att frysa när jag leder henne, eller om hon har bråttom och vill springa före så gör jag ingen stor sak av det och jag lägger definitivt inte upp en plan på att jag skall träna på detta. Utan jag tar det när det kommer. Behöver jag leda henne till stallet och hon stannar, ja men då tar jag det just då. Vill hon inte stå stilla när jag raspar fötterna ja då lägger jag inte upp en plan att det här ska vi träna på, det tar jag när jag behöver raspa hennes fötter.
Jag TROR att ska man lägga upp planer och träna unghästen på saker och ting när den är så ung, då tror jag att den lätt kan tröttna och kanske bli bråkigare och att det kan bli större utmaningar. Det blir liksom ingen "ta för given grej" eftersom vi människor redan har gjort en sak av det (Vi måste träna på det här) Varför inte bara (Nu gör vi det här och gör det bästa av det för stunden) Träna hinner man men när de har åldern för sig. Kring deras första år är de bebisar som ska lära sig så mycket annat, lära sig att vara häst, lära sig att befinna sig i en flock, lära sig den dagliga omgivningen och allt annat runt omkring som finns för unghästen varje dag. Den växer och utvecklas massor. Det händer så mycket för dom i de första åren och så ska vi komma in och störa med en massa träning? Nej jag tror inte riktigt på det, men alla är vi olika.
Jag tycker att min metod har funkat riktigt bra hitills. Jag har bara gjort när jag behövt och det är precis som om hon inte gjort något annat. Och börjar hon testa och greja som jag inte accepterar då tar vi det då. Jag tror hon skulle bli spyyyyle på mig om jag skulle börja träna och greja med henne om saker och ting. Det ska vara roligt att umgås med matte eller husse, det ska vara spännande när grimman åker på, det ska vara en upplevelse att få komma ut från hagen. Bara som ikväll fick hon komma upp till stallet en sväng då jag ville slipa på hennes fötter (då var det ett tag sedan jag umgåtts med henne) Hon var så förväntansfull och glad! Krökte sådär hingstigt på nacken och småjoggade busigt vid min sida "jaaa kom igen kom igen lets go" den känslan vill ju jag alltid ha när jag är tillsammans med min häst och så länge jag inte grejar med henne för mycket så tror jag både glädjen, respekten och det där känsliga kommer finnas kvar.
Faktum är att jag försöker låta henne vara så mycket jag bara kan, jag går inte alltid fram till henne i hagen för att hälsa eller klappa, det räcker med att jag tittar och hejjar på avstånd. Jag liksom sparar min tid och kontakt med henne till de där riktigt nödvändiga sakerna. Har jag haft med henne som handhäst, tagit upp henne till stallet en sväng eller någon annan form av kontakt, då låter jag henne oftast vara ifred flera dagar efteråt, kanske veckor till och med. Behöver jag inte på något vis vara i kontakt med henne, såsom vid vård eller annat då låter jag henne vara helt. Hon är så pass tam (nästan för tam) ändå. Jag tror det är bra för de unga att få måttlig kontakt med människan och massor med kontakt med andra hästar. Jag hoppas jag kan skicka iväg henne på unghästbete i sommar, det hade varit kanon.
Nu har jag predikat att jag har en väldigt snäll unghäst, och det har jag verkligen, men jag måste nog säga att jag är glad att ha lite kunskap i bagaget. För även om hon är en kanontrevlig och snäll häst så är det ingen man kan sätta foten emot och börja bråka med. Det här är en dam med mycket vilja och hon har även visat en både divig och morsk sida. Skulle hon hamna i "fel händer" tror jag inte alls det skulle bli en "lätt match" och jag ser redan nu på min underbara dam att jag kommer nog få en del utmaningar i framtiden - men det blir spännande!
Linda
