Usch det trycker i bröstet på mig när jag tänker tillbaka på den tiden med alla jädrans behandlingar på Fifan. Ni som har följt oss från början minns säkert hur det var. Jag hann inte göra eller få uppleva så mycket med min häst som var hyfsat nyinköpt innan alla resor till veterinären började. Det var en jobbig tid, mentalt, jag höll på att gå under alltså. Idag vet jag att det var inte så värst jobbigt för min häst mer än att hon hade sår i munnen och fick stå i nästan ett års tid.
Jag säger bara det, var väldigt väldigt kritisk när det kommer till veterinärer och även andra typer av "tjänstefolk" bara för att de har det som yrke behöver det absolut inte betyda att de är duktig på det dom gör. För mig var det ganska nytt att ta en häst till veterinären då jag inte haft några fysiska problem på några av mina hästar tidigare, men på Fifa verkade det vara alla fel, det var rejäla skador på ryggen, det var kotorna, haserna, knäna, höfterna, tänderna ja har jag missat någon del eller? Ett tag nämnde man försiktigt om kanske avlivning. Jag vet inte hur mycket de behandlade Fifa och det blev ju aldrig bra utan istället trodde man sig finna nya felande områden på hennes kropp när ena området som blev behandlat flera gånger aldrig gav resultat. Det blev ju aldrig bättre och månaderna gick och veterinären verkade heller inte kunna ge mig en förklaring till Fifas problem.
Varför for jag med Fifa till veterinären från första början? Hon var motig i ridningen, hård i munnen, passade i hagen och hade ju ända sedan jag köpt henne inte riktigt kunnat trava utan det liknade som en hälta, oavsett om traven aldrig hade funkat så förändrades Fifa ändå, för helt plötsligt funkade ingen gångart och jag hade bly i handen, det gick veckor och ingen förändring så jag tog henne till veterinären och där chokade de mig både med det ena och det andra.
Jag höll på att ge upp där ett tag då det pratades om att hon kanske aldrig skulle bli bra eller när vi skulle fara med henne till Uppsala (som är en bra bit för oss, men skitsamma) för att kolla höfterna, men jag älskar denna otroligt fina lilla häst, jag ville inte ha någon annan, det var Fifa som gällde oavsett hur långt hon skulle komma i ridningen. Det var ju min vän. Så jag ringde i förtvivlan till en annan veterinär som är väldigt omtyckt och gott omtalad. Jag fick komma dit och berättade hela min historia om Fifa. Han undersökte henne och kunde inte se de fel som tidigare veterinär såg, han blev nästan till irriterad hur min unga fina Fifa skulle kunna ha dom alla påstående skadorna.
- Hon är inte halt, hon är bara svag på ena sidan.
Så förklarade han detaljerat om hennes rörelsestörning och varför det såg ut som det gjorde och hur en riktigt belastningshälta skulle se ut. Han berättade noga hur vi skulle gå tillväga och varför. Han tittade även i munnen och där fanns ju verkligen svar på hennes tidigare motstridighet, hon var supervass. Dock hade tidigare veterinären kollat hennes mun och åtgärdat problemen, eller? Nej det var vasst överallt, jag fick alltid vara med och känna och klämma hos den nya veterinären så jag själv skulle få en sån bra uppfattning och förståelse som möjligt. Han raspade tänderna och sedan var munnen len och fin. Det var bara hem och träna hästen, få henne stark igen, och det gjorde jag. Sedan utvecklades Fifa med stormsteg!
Fifa har förmodligen aldrig varit skadad, det var bara en okunnig veterinär som inte kunde se skillnad på skada och svaghet. Sedan har rykterna kommit ikapp, jag har hört både det ena och det andra om samma veterinär, det är otroligt vad många som hamnat i samma sits och det pratades även om detta hos andra veterinärer. Även om man blev så gott bemött av dessa människor på det första stället, för det blev man verkligen, de var underbart trevliga och glada människor, så var det även en stor förlust för oss, och det är ju otroligt tråkigt när fler drabbas.
För mig var det självklart att en veterinär kan sitt jobb och är duktig på det han eller hon gör, de har det där ögat för djuren som en annan inte har och de ser detaljer, skillnader o.s.v. För mig kändes det som att man blir inte veterinär på en enkel väg, vägen till att utbilda sig till veterinär är tuff så jag tog för givet att de kan sin sak, men jag har blivit mer och mer skeptisk och det är inte många jag litar på alls.
Så var noga när du ska välja veterinär, du kan förlora både pengar, tid och hästen i onödan. Hör med andra om veterinären i fråga, kritisera och analysera. Fråga mycket under behandlingar och undersökningar, varför de gör som de gör och varför det är som det är. Går tiden utan resultat skulle jag prova en annan veterinär, var inte feg för att gå vidare, det behöver ju inte alltid handla om att veterinären i fråga inte kan sitt yrke utan det kan vara just hästens probematik som denne inte kan lösa. En seriös veterinär erkänner detta och skickar vidare kunden till en annan, men det är väl inte alla som vill erkänna sin "okunskap"? Så var kritisk!
Jag vill aldrig mera igen!
Linda
