Svala

(Svala-inläggen är mest bara för mig och för att Erica ska se vad jag gjort för tok med hennes lilla gråa häst)
 
Kom nyss in från en ridtur med Svalis. Jag har fått äran att börja rida henne igen, det är riktigt roligt faktiskt. Fifa och Svala är heeelt olika, jag kan faktiskt knappt se någon likhet i dom mer än att de vill göra rätt, är två väldigt snälla och känsliga hästar.
 
Ord som beskriver Svala bäst är, vaksam, lättspänd, känslig, lyhörd, snäll, motor, mycket nerver, lite osäker men väldigt rolig och trevlig att rida. När jag rider en häst kan jag inte låta den gå hur som helst och eftersom Svala spänner upp sig väldigt lätt och gärna passar sig fram så får jag lägga ner mycket fokus och träning på avslappning. Att tölta rent är inte svårt i sig, men för att komma dit måste hon ta djupa andetag och det däremot är lite svårare.
 
Det blir en helt annan typ av ridning på Svala än på Fifan. På Svala måste man vara så försiktig, luuugnt och saaakta, prata väldigt lugnt och kräva lite lite i taget samtidigt som jag kräver att "varenda" steg ska avslappnat och där hon ska söka sig ner och fram. Hon har en tendens att kasta upp huvudet och spänna upp sig så fort jag rör tyglarna, övergå till en ny övning eller ska upp i någon gångart. Men hon är varken tung eller stum någonstans, hon är jättefin så, kunde vara lite mjukare i sidorna men det släpper upp ganska snabbt med mycket böjande.
 
Idag gick det bättre än igår. Nu har lill Svala stått i en vecka och så kommer helt plötsligt JAG och ska rida, så det klart att hon har lite gas och nerver. Hon var ganska trippig i skritten till en början, korta steg och spännde sig, men lååånga tyglar och att verkligen försöka hålla henne där nere hela tiden samtidigt som man pratar luugnt och berömmer så slappnade hon av ganska fort och tillslut börjar hon gunga på steget och kändes ganska behaglig. Upp i tölt och hon fattade ganska snabbt vad jag ville med tanke på den tjatiga töltträningen vi hade igår. Hon kan än så länge bara tölta i väldigt kort tempo men fokus är: 1 avslappning, 2 takt och 2/3 lång och låg, mer kräver jag inte.
 
Man får vara noga med att böja henne och ta ner tempot i tölten då hon lätt faller in i passtakt och spänner upp sig, men hon kommer ner i ren tölt lika fort efter en korrigering. Jag försöker här få fram henne så hon släpper i nacken och jobbar sig lång. Hon töltade på jättefint ett par bitar och jag belönar alltid med skritt på långa tyglar. Jag får vara supernoga att vara helt avslappnad i mina ben för så fort jag spänner dom så spänner hästem sig. Haha det är mycket att tänka på. Målet är ju att tölten ska vara rolig och trygg för henne.
 
Vägen hem rusade hon iväg i skritten, det gick knappt att ha henne på långa tyglar, den filuren! Men serru mig springer man inte ifrån, det ska inte vara skillnad på bort från hemmet och till hemmet, hon ska vara lika lugn ändå. Så jag gjorde one rain stop. Det fattar hon jättebra, bara det att hon tror hon ska få rusa fram så fort jag släpper på tyglarna, då får man vara supersnabb och böja in henne igen och vara så pass snabb att hon bara hinner tänka framåt utan att GÅ fram. Varje gång hon gav sig och stod stilla när jag släppte tyglarna så lät jag henne stå några sekunder och sedan fram i skritt, men om hon tog ett eller två rusiga steg så vek jag in henne i one rain stop igen. Vi höll på så några gånger men det dröjde inte länge förren hon gav sig och fattade att det betyder faktiskt stopp, stå stilla och gå fram lugnt.
 
När hon äntligen skrittade lugnt hemåt på långa tyglar kunde jag ta upp henne i tölt. Hon tölta jääättefint, och suuuperlugnt, inget stress ingenting, rent och fint, det var verkligen en underbar känsla att hon bara suckade ut all stress och töltade på framåt helt avslappnat och nöjd. Jag låter henne aldrig gå fram i en gångart utan att vara lugn och avslappnad, utan först ska hon coola ner, lyssna på mig SEN får hon gå fram i en högre gångart, det ger så mycket bättre resultat. Sedan skrittade vi hem på långa tyglar igen och ibland fick jag påminna henne lite med halvhalter men jag måste nästan säga att hon var som lugnast och mest avslappnad på vägen hem. Frustade och gick luuugnt lång och låg. Duktiga hästen!!
 
 
 





Kommentarer
Erica

Kanon! Ni är så duktiga så ; 0) kattmamman är så fin!

2013-03-28 @ 21:16:12




Kommentera inlägget här:

Namn:

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Kom ihåg mig?