Min häst kan faktiskt lätt bli tillbakadragen och osäker. Inte så att hon är rädd och skvätten på det viset för hon är världens tryggaste häst, men ibland blir hon osäker på sig själv och inte minst om jag sitter på ryggen och kanske håller in snäppet för mycket.

 

Oftast funkar det så att bjudningen försvinner och även så galoppen, det är oftast i galoppen man känner att hon hejdar sig själv, den är inte ren, inget flyt eller framåtbjudning alls, hon vågar liksom inte galoppera och hon vågar inte vara framåt överhuvudtaget.

 

De senaste dagarna har hon inte varit sig själv. Det började redan innan wången och sedan ballade det bara ur under helgen. Ingenting funkade. Det har nog sina själ också vilket jag inte orkar ta upp i bloggen. Tölten var blah, galoppen funkade inte och inte heller traven, skritten som brukar vara så stor och fin var stel och kort. Hon var så seg och hade verkligen bromsen i, fanns ingen glädje eller positiv anda. Gnäggade efter andra hästar gjorde hon också där på wången och kunde inte fokusera på mig eller slappna av. Jag hade verkligen ont i magen, varför kunde hon bara inte slappna av och bli sig själv?

 

Så igår tog jag till nya planer, jag måste ju prova något annat. Så planen blev: SLÄPP ALLA KRAV och tänk pepp pepp pepp. Jag peppade Fifa till max, red ut med en kompis och rejsade på vägarna. Berömde henne hela tiden och tjoade glatt, allt för att hon skulle växa och bli mer framåt. Hon rollade och tricksade och hade sig, ville helst inte galoppera och ville inte ligga först, hon bromsade gärna in och ingenting var sig likt och absolut inte jämnt, men det struntade jag i, jag peppa och peppa, berömde för minsta lilla och klappa. Lade hon i bromsen tog jag fram handen och tröck på.

- Jo du törs och du kan, kom igen!

Kanske låter tokigt? Att stärka sin hästs självförtroende genom massa pepp? Jag lovar, det funkar. Under gårdagens ritt blev hon mer framåt, även om inte i sitt fullständiga jag så blev det helt klart bättre.

 

Idag drog vi ut igen med en kompis. Det blev galopprejs i fullaste fart med tjo och tjim. Fram fram och pepp pepp, berömde till max och brydde mig inte om krumbukter, sedan ni..lika fort som man vänder en pannkaka så fick hästen energi och framåtanda att jag fick hålla in henne. Vi busade ute på en äng och Fifa galopperade med kraft, inte ville hon sluta springa och hon ville gärna ta kommandot själv ibland och öka. Traven var jättefin från början (när hon inte hade för bråttom haha) och galoppen kaaanoon fin, och skritten stoor och långa kliv, tölten var fram och tillbaka, lite ojämn men blev finare och finare, slutade rolla och tricksa, höll det ganska jämnt och började trycka på. En helt annan häst. Jag bara skrattade och försökte emellanåt få stopp på min tokiga glada häst. YES vi hade lyckats! Jag fick ju verkligen resultat. Fifas självförtronde var helt klart mycket bättre, äntligen började hon bli sig själv igen. Nu vågade jag även RIDA henne lite mer "utan att hon drog sig undan" men kraven var fortfarande väldigt små. Tänk vad en glad och tjoande röst kan göra!