Linapasset
Passet igår med Lina gick sådär. Hon tyckte Fifa var väldigt bunden i tölten och jag, jag kände inget mer än att jag tyckte det kändes sämre än vad det brukar göra, men jag blev besviken på mig själv att jag inte kunde känna passtakten så tydligt. Förbannade skit, JA det var någon dm snö på plan och jag har lite svårare att känna töltens alla takter då, men det är ingen ursäkt, det ska jag kunna nu.
Så jag har varit lite depp efter det, självförtroende tröt lite. Sedan ville jag så mycket och jag ville så gärna att det skulle gå bra, jag var på helspänn för det är inte ofta jag tränar för Lina nu mer och när man väl får en tid med henne så är man ju alldeles för ambitiös och kanske vill lite för mycket, men jag kände att nu gäller det, nu måste jag få så mycket hjälp jag kan och förstå och komma vidare då Lina passen är så långt gånget emellan. Så när det gick skit och jag hade lite svårt med känslan så blir man såklart besviken :/ Man vill få ut så mycket som möjligt vid varje pass men det var som om mitt dåliga självförtroende och min för ambitiösa vilja och förhoppningar blockerade mig helt.
Sedan drog Fifa iväg med mig en sträcka också så jag fick göra typ en one rain stop, jisses ibland är det inte lätt inte. Traven gick det bättre det med, nu vet jag hur jag ska få henne att coola ner och lyssna mer på mig än att bara rusa runt. Idag ska jag ha ett till pass med Lina så vi får se hur det går då :)
Jag tror problemet med mig är att jag vill så jädra mycket. Jag vill verkligen "satsa" på det här, jag vill verkligen utvecklas tillsammans med min häst, men jag tänker bara framåt hela tiden, jag måste nästan bromsa mig själv och låta det stanna upp lite. Jag är nog för överambitiös att det går fel ibland. Tänk om jag bara kunde sluta bry mig, då hade det nog gått lättare. Fasen, jag brinner nog alldeles för mycket för det här. Hästarna för mig är ingen hobby, det är en livsstil!
Kommentarer
Lizette
Kan känna igen mig i dig. Man vill så mkt och vet vad hästen kan, men i bland blir det inte som man tänkt sig och då blir man sååå besviken och arg på sig själv. Men även hästen har ju sämre dagar. Det är bara att ta nya tag och aldrig ge upp, fortsätta jobba målmedvetet med de, då kommer framgångarna också! Kram
Nina Liljedahl
Jag har just funderat på att du inte rider för Lina så ofta nuförtiden. Det är ju ganska naturligt att det kör ihop sig när man äntligen får de där eftertraktade ridtiderna, att man vill så himla mycket just då och så blir det lite pannkaka av allt istället för världens aaha-upplevelse, som man hade förväntat sig.
Hoppas ridningen i går kändes bättre, i alla fall. Väntar spänt på att få höra om den :)
Linda
