Hmmm

Ibland ifrågasätter man sig själv som ryttare alltså, jag VET att Fifa har sämre dagar men jag VET också att jag måste styra min ridning och mitt inre efter henne. Vi måste matcha vid varje tillfälle annars funkar det inte. Idag tog vi ett pass på plan och vet jag inte riktigt vad jag ska vara nöjd över eller inte. Vi är inne i en sämre period.. igen och idag då visste tydligen inte Fifa vad trav var, traven som utvecklats så mycket och så fint under den här hösten och vintern, rörlig, luftig med bra takt. Idag var det rejäl fyrtakt, ingen vidare framåtbjudning, arbetade varken med ryggen eller bakkärran och hon "snubblade" över i någon form av tölt emellanåt, och det var inte på tal om att ha henne rakställd eller en röra henne vid "traven" det kändes ungefär som vi var på samma nivå som i våras. Det här kändes mer som "usch jag vill inte" från Fifas sida, för trava den kan den lilla loppan.
 
Jag fick skita i dagens planer och backa några steg till det vi tränat på under hela våren och sommaren, just för att få in en ren och balanserad trav. I tölten rör hon sig inte heller, det är som att hon dör av på något vis, hon arbetar inte med kroppen utan bara lullar runt. Det är verkligen svårt att rida, ibland undrar man vad man gör på hästryggen, det må ju finnas någon enklare sport? Traven blev absolut lite renare och hon var bra lyhörd, DET kan jag väl vara nöjd över men det kändes som att glädjen var lite gömd under snön, det ska vara kul och glädjefullt mellan ryttare och häst, men dör Fifa av så dör jag av.. på en gång, jag kan inte lura till henne glädjen, antingen finns de där eller inte så fort jag sätter mig upp, det känner man på en gång. Finns ingen lust eller framåtbjudning är det ju rätt kört. Jag känner min häst så väl, men antingen verkar det vara i en pissbacke eller så rullar det så fruktansvärt lätt och bra, det verkar inte finnas något mellanting. Är det bra så är det jävligt bra, men är det dåligt så är det.. ja blaha! Vi får hoppas på en mer glädjefylld och bättre dag imorgon :) Lusten och glädjen är A och O!
 
 
 





Kommentarer
Karin

Känner igen mig i det där. Man funderar över hur man kunde tro att man kunde rida, ibland fungerar ju ingenting alls och alla kroppsdelar lever sitt egna liv. Helt klart finns det nog enklare sporter, men vem vill ha det enkelt. Det är ju utmaningen man söker, även om man undrar hur man tänker ibland. :P
Sedan är ju de där stunderna när allt faller på plats guld värda och får en att fortsätta kämpa! Ju mer man lär sig, desto mer finns det att lära! <3

2013-01-21 @ 23:12:21
URL: http://lilldamberg.wordpress.com




Kommentera inlägget här:

Namn:

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Kom ihåg mig?