Sedan halkan och vintern kom har jag inte tränat galoppen på volt någonting, det har kännts lite surt faktiskt men jag är så jädra rädd att vi ska gå omkull, ja det är mig det är fel på, jag har inte vågar helt enkelt. Ute på rakspår fine, nemas problemas men inte på plan på volten, aj aj, nej usch. Jag stelnar till direkt, hjärtat i halsgropen och tänker inte på något annat än att vi ska gå omkull. Det är väl annat när jag sitter på en stadig säker häst som inte gjort något annat, men på Fifan.. som än är en ranglig unghäst, hualigen.

 

När jag bröjade träna för Lina, det vill säga mars 2012, då vågade jag inte ens fatta galopp på den STORA fotbollsplanen rätt fram, alltså en STOR grusplan, bästa underlag rätt fram, inte ens det?? Lina fick mig att våga, hon hade jävlar anamma i sig och det spred sig väl vidare till mig. Sedan var det tydligen på tal om att fatta galopp på volt, det tog ett tag kan jag lova innan jag tordes ta en fattning, på en STOR grusplan med världens säkraste underlag. Ja en konstig rädsla, men tro eller ej, det var TREDJE gången i mitt liv som jag galopperade på volt, och då har det inte varit på en tanig liten unghäst med passtakt och ben hejsansvejsan utan balans. Här skulle jag nu träna galoppen på en kalv, på volt utan någon som helst vana? Man är världens största mes.

 

Det gick bra, vi galopperade för fullt hela sommaren, hit och dit på volterna i korta och högre tempon, ner i tölt eller trav och så upp i galopp igen, rädslan var borta och galoppen blev finare och finare. Igår galopperade jag för första gången på plan på hela vintern, jag var osäker men kände mig modigare den gången för att försöka i alla fall, jag bad till gud att få överleva sedan lät jag Fifa få sköta jobbet. Tammetusan det gick bra! Fin galopp dessutom, jag satt bara rätt och slätt upp och ner. Bara JAG vågade galoppera på detta hemska vinterunderlag så var jag nöjd. Två varv, höger och vänster. Det gick toppen och gissa om jag var glad! Linda hade tagit ett steg fram, mes Linda.. men åh så skönt det var att släppa på den spärren. Tack Fifa för att du tog hand om mamma!