Meeen vad halt! Shit nu är det värre än någonsin i vår hage. Det är blankis mest överallt och hästarna har det inte roligt, inte Kaera och Bitter i alla fall. Idag såg jag hur minstingen min utmanade ödet och tog den isigaste vägen som dessutom sluttar neråt. Hon for som bambi på hal is, benen for kors och tvärs och hon försökte desperat finna fäste men for istället ner på framknäna som hon gled en bit på. Stackarn! Det var DROPPEN! Så nu har jag delat hagen, vilket inte var det lättaste då en stolpe behövde hackas ner och det är ju tjäle överallt. Men med lite jävlar anamma, ett spätt, varmt vatten och tid så lyckades jag ändå på något vis.

 

Så nu står äntligen Karea och Bitter i egen del av hagen där det är som mest med snö och bäst fäste (vilket säker om ett par dagar kommer trampas upp och bli halt) men för tillfället är det lugnt och det känns bra i mamma hjärtat. Hoppas de håller sig i deras varsina hagar nu!! Kaera hade skrapat upp ena framkotan och var lite svullen, stackarn. Fifan får gå i den isiga delen, hon har inga problem alls att gå där hon som har brodd.