Den där ryggen

Efter tre dagars vila för både Fifa och mig var det dags för lite rida igen. Halt och hårt överallt, typ ingen snö kvar alls. Jag blir så less, usch det är både bökigt och trist att rida i det här underlaget. Det blir så stötigt. Vi drog till plan och tränade enbart traven i massa varvbyten, lång och låg. Fokuserade mest på takten och att behålla gunget. Hon gungade faktiskt på fint emellanåt och takten var ok men ibland blir jag misstänksam för ibland har jag tyckt takten varit bra men enligt Lina har den varit oren, och det har jag fått filmbevis på en gång, så därför blir jag osäker. Min känsla till att det är bra har svikit mig förut, vem säger att den inte för det nu? Aja jag får försöka lita på mig själv och rida på.
 
Däremot tycker jag INTE hon använde sin överlinje något vidare och det gjorde hon inte sist jag red heller. På vägen hem tyckte jag hon var väldigt svankig i ryggen och när jag sadlade av var hon som en gunghäst. Hon rätade inte ut sig ordentligt när jag ställde upp henne vid stretch heller. Jag börjar bli less på detta med, att hennes rygg och kors inte kan vara normalt någon gång utan man ska alltid behöva rida och kämpa för att hon ens ska ha den uppe naturligt. Jag börjar undra om det är normalt? O andra sidan vill jag inte påstå att det är något fel på min häst, såhär har hon alltid varit och hade det varit något fel så borde hon varken utvecklas eller gå så fint som hon gör nu och då. Förra veckan var hon riktigt duktig och lyfte mig verkligen upp i sadeln, då kan vi snacka att hon jobbade med sin överlinje. Jobbar hon inte med sin överlinje försämras verkligen allt. Energin, framåtbjudningen, flytet, känslan, takten och hela glädjen i ridningen. Men så fort hon lyfter ryggen och kommer fram vill man inte sitta någon annanstans!
 
Ryggen är uppe och fin..
 
 





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Kom ihåg mig?