Äntligen!

Ääääntligen fick jag rida skruvan. Jag kan säga som så att det var på snäppet att jag fick runt jorden och när jag satte mig upp kände jag magen som puttade ut mina skänklar. Då har hon bara stått i två dagar, japp japp.
 
Vi red till plan och det gick hyfsat bra. Traven kunde ha varit bättre men den var ju riktigt bra med tanke på två dagars vila, den kommer bli mycket finare vid varje ridpass. Tölten var bättre den här gången än sist, sist rollade hon så mycket hon skuttade fram ibland. Galoppen gick kanon, tog bara några fattningar och det är så cool när hon nästa står på stället och lyfter upp mig. Gumman! Vägen hem fick jag ha lite mer kommunikationsträning då hon helst inte ville lyssna på matte utan springa hemåt, inte för att hon blir het eller jobbig, inte alls, men jag är såå jävla noga med mina hästar, de ska bli superduper lyhörda och nu har jag satt kraven ännu mer på Fifan när det gäller det.
 
Jag ska ta och berätta lite mer om hur jag rider fisen o.s.v. framöver.
 
Nej det kommer bli susen och det känns så skönt i kroppen att jag får rida henne igen. Kaera stackarn var utstött från Bitter och Svala, hon stod ensam i skogen och väntade på Fifan hon. De verkar ju ha blivit lite bundisar :)
 
Imorgon blir det ett förmiddagspass i sjön förhoppningsvis och på kvälls blir det antingen plan (förmodligen) eller uteritt. Nu blir det ljungarocken...
 
 
 
 
 
 





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Kom ihåg mig?