Jag är nog det. Jag pluggar på distans och är hemma om dagarna, det innebär att jag kan rida precis när jag vill. Så att det blir mörkt så fort under vinterdagarna gör inte så mycket för min ridning, jag kan ju planera att rida mitt på dagen och plugga efteråt. 

 

Saken är den att jag för tillfället inte vill rida på dagen, gud så grått och trist, blött och segt. Nej så jag väntar tills att det blir mörkt. Fyfasen vad mysigt att rida under en vacker stjärnhimel, endast gatulysen och det lilla skymtet av monen som lyser upp vägen. Det är lite kyligare ute och inte lika mjukt och geggigt. Hästarna som kanske blir lite piggare av kylan och nervigare av mörkret, moln som bildas runt ryttare och häst, det blir lite mer spännande, alltså det är bäst! Jag verkligen älskar det, så nu sitter jag här och väntar på att det ska bli mörkt.

 

Jag är knäpp. Men det är underbart!