Klockan två ska vi vara hos veterinären. Jag känner mig inte så orolig faktiskt, jag vet ju att Fifa kommer att klara sig men jag ser att hon går nu likadant som hon gjorde i höstas och jag tycker hon släpar och slänger ut med högerbak när hon ska försöka trava i hagen, fast det ser inte ut som att hon har ont mer att det verkar vara lite småjobbigt, fan, o andra sidan så känns det inte som att hon ska behöva vila en massa som hon gjorde förra sommaren, min magkänsla säger att jag kommer få fortsätta stärka henne, fast kanske måste fokusera på annat nu, jag vet inte detta är bara vad jag tror.

Eller så har hon fått sig en spark med tanke på att jag upptäckte en gammal sparkskada på högerbak, men nja jag vet inte alls, jag känner mig som sagt inte orolig inför veterinärbesöket, Fifa är ju pigg och glad och jag vet ju att det tidigare inte varit så allvarligt som jag trodde hos gamla veterinären, men jag är så trött så trött att fara hit och dit, att hamna i samma hjulspår och inte veta klart hur det kommer bli och att hela tiden lägga fokus kring en skada, man önskar att vi bara kunde få köra på och ha roligt tillsammans för en gångs skull. Det är mentalt jobbigt detta, inte alls roligt, man får bara kämpa och kämpa, det är väl det som är meningen med ett intresse, fast jag önskar vi kunde kämpa från ett annat håll.

Ja det ska bli intressant vad veterinären säger men jag tror han kommer upptäcka samma sak som han gjorde sist =/ Önskar han enbart kunde upptäcka en slags sträckning eller annat "enkelt" för är vi tillbaka på samma spår, har all träning varit förjäves? Hon som utvecklades så, man blir bara förvirrad. Lina ska följa med, det känns tryggt. Återkommer ikväll.

                                                                             Linda