Alltså de turer jag får vara med om tillsammans med Lina går inte att beskriva, man måste vara där, man måste vara med. Ta det inte fel mot mina andra kära vänner jag rider ut med, de turerna är oslagbara också, vissa saknar man så det svider men det är tur att man bevarar de fina minnen man har i sin viktigaste lilla ask.

 

Tillsammans med Lina väcks mitt barnminne på nytt och det är en sådan enormt posetiv och glädjefull energi precis hela tiden, det är så oerhört viktigt hur tillvaron är, man blir ju som man umgås är det inte så? Det är så viktigt med en rik och harmonisk energi, man mår bra av det, man behöver det. Det är bara en massa tok och äventyr så man hoppar ur sadeln av skratt. Det finns bara ljuvlig musik i öronen, man rider sida vid sida i fullaste liv samtidigt som i slowmotion, man befinner sig på en underbar plats, man har liksom tagit sig till en annan del av världen för en stund. Det är bara du och hästen och allt annat underbart omkring dig. Livet blir enkelt för stunden.

 

Jag och Lina gick nämligen på samma ridskola och har "samma" minnen att dela, vi minns de vägar och stigar man tog sig igenom på de luddiga krabaterna, den underbara tillvaron med både vänner och stallägare. De platser man en gång varit så lycklig på, där man upplevde det bästa, där man var barn, de platser betyder så mycket för mig, jag ryser när jag och Fifa tar oss igenom mina gamla minnen. Idag red jag och Lina på våra strutsar genom de vägar där jag var som lyckligast under min barndom, det strömmar in så mycket känslor i kroppen, man blir så lycklig.. euophooooriiaaa ^^

 

Fifa gick jättefint, min fina fina :) Sedan tog vi och stannade vid herrgården och lyssnade på en trubadur, underbar kväll med härlig musik och vackra minnen med härligt sällskap, kunde inte bli bättre.