Jossan skrev ett bra inlägg ang att skylla på sin häst. Jag håller med henne absolut men kände att jag måste komma med en annan synvinkel kring detta, för det är inte så enkelt alla gånger.

Häst är häst och människa är människa, vi måste göra oss förstådda av varandra och skapa en balans. Hästar beter sig efter instinker och människan beter sig lite hur som. Vi är klokare och smartare än hästen, vi kan skapa ett bättre förstånd och finna bättre lösningar kring ett problem. Det blir då atomatiskt VI som får balansera upp denna kommunikation och försöka förstå oss på hästen. Vad säger den? Vad vill den? Vad är fel? Vad är bra?

Att blir arg på sin häst någon gång då och då är inte ovanligt, man tappar tålamodet, humöret och våra mänskliga känslor träder fram, det är mänskligt men hur mänskligt får det bli? Jag tycker lite som så att man kan inte klandra en människa för att någon gång vid en jobbigare sitaution bli frustrerad, arg eller ledsen, man kan inte alltid hålla allt inom sig- som sagt vi är mänskliga och LEVER på känslor, känslorna är våran största bov när vi är tillsammans med hästarna, djur överhuvudtaget. Vi känner för mycket och måste egentligen börja träna på att inte känna så mycket, men det är inte lätt, det är en stor utmaning för oss människor, samma utmaning för hästen att försöka förstå sig på en studsande, skrikande och arg matte. Vi hamnar i obalans, hur var det nu? Vem skulle ha den största delen att balansera upp kommunikationen?

Jag hör både det ena och det andra från folk
- Den hästen är dum i huvudet, korkad, idiot, fattar ingenting, hemsk, och den tycker jag inte om och den hatar jag och den är inte klok! o.s.v
Dessa ord gör egentligen personen i fråga ganska dum för den personen måste ha en väldigt smal och klen syn på hästar. Hästar fungerar olika så är det bara. Ta min Fifa tillexempel. Kom till Sverige, skygg, ointresserad, stod på bakbenen eller lade sig ner. Vem kan gilla en sådan häst liksom? Ja den som förstår sig på hästar kanske. Är det verkligen hästen man inte gillar ELLER beteendet? Oftast är det människan som skapar fram hästens "tråkiga" beteende, blir inte det här lite tokigt om man då bestämer sig för att ogilla individen? Vad har hästen för bakgrund? Har det hänt något i det tidigare åren? Vad är det för slags häst o.s.v Hur kommunicerar du med hästen för att den skall känna sig trygg och med på noterna? Visst man behöver inte gilla alla hästar, jag och Mille gick inte ihop, för det första klarade inte jag av att vara "ledaren"  jag klarade helt enkelt inte av honom och han körde över mig, för det andra så klickade det bara inte mellan oss, han var inte hästen för mig oavsett "det trista beteendet"

Skillnaden: Att höra orden: Hästjävel, korkad, dumma fan, kärring o.s.v är för mig inte alls jordens undergång, det beror på innebörden i ordet. Jag kallar Fifa för kärring ibland. Hon är en riktig kärring när tiden är knapert och hon vill inte gå på transporten, då kan det tillslut bubbla i mig och för stunden får hon heta kärring, samtidigt som jag ändå förstår att det är självaste kommunikationen mellan oss som inte stämmer, jag dömer inte hästen samtidigt som jag är arg på henne. De mänskliga känslorna träder fram. Om jag nu skulle kalla henne för hästjävel som inte fattar att hon ska gå in i transporten, att hon är så sjukt dum med noll IQ- då tycker jag att man som människa beter sig fel. Allt beror på vad du har för hästsyn. Det är ju samma med barn, barnet kanske inte vill sova och skriker hela natten. Du är en trött nybliven moder, känner dig stressad och lite oroligt över allt nytt, får en frustration över barnet- samtidigt som du vet att babyn skriker av en anledning och inte för att den är korkad eller dum. Men känslorna får inte gå över styr. Är du förbannad över din häst och är på allmänt dåligt humör kanske det är bättre att släppa tillbaka den i hagen igen.

Jag har ett jäkla humör och det får jag höra av min sambo titt som tätt. Det bara kokar i mig och ibland vill man bara kasta köksbordet genom fönstret, men det går ju inte, istället får jag kasta den där förbannade mackan i väggen istället och sedan är det bra igen. På djur funkar det inte riktigt så. Din ilska måste brytas ner på annat sätt och det är ju DÄR arbetet hos oss själva kommer in. Fifa blir en ganska så tuff match för mig, hon är envis och tjurig, det skall testas och ifrågasättas först, jag gillar det med henne, absolut men ibland är man inte alls på humör och då får man antingen räkna till tio eller ta ner henne till hagen. Att skapa konflikt är väl det dummaste man kan göra, ibland händer det men som sagt, man får försöka jobba på sig själv. Jag kan rakt av erkänna att jag och Fifa har haft våra stunder, jag har blivit vansinnig! Men det är något man jobbar på hela tiden, att stänga ut känslor. Det är ju tur ändå att hästarna förlåter oss, annars hade det aldrig gått. Sedan tycker jag att kan man erkänna sin okunskap, sina fel och brister- ja då kan man jobba på dom också.

        

         

                                                                         Linda